Gi ff c r mål s bal keII 49 och äga riillslig krall. Detta var därcniot icke 1'allct med den kyrkliga vigseln, även om det föridsätles att den äger rnm. A andra sidan hade l)iskopen rätt att upplösa en lagligen ingången fästning (se fl. 2: (>l eller ett med giftermål ingånget iiktenskaj). Jfr kommentaren till TfgL Kk not 80, (i not 14, UL Kk lä: 2, .SdmL Kk 18, DL Kk 7. — KrL tilliigger: »Hävdar fästmannen henne förr än vigsel sker, böte till biskopen tre marker.» 9.Jfr ÖgL Cl ä: 1, VgL 1 G 6: 1. 10. Jfr \'gL I A 8: 8, VgL II A 12. ÖgL (1 ä |)r. 11. »Kästegåvorna», fsv. förniiKj, d.v.s. gåvor som växlades mellan fästman och fästmö i samband med fästningeir (trolovningen) och till bekräftelse av denna, fiistmans- ocb fiistmiigåva. Härom niirmare fl. 6 och 7. Ring (fsv. fingcryull, (jiillfiiK/rini) omtalas icke i de svenska landskapslagarna eller i landslagen; men en sådan torde redan under medeltiden ha ingått i fiislegåvorna. mer eller mindre allmiint. Gnldring niimnes i Telge-stadgan 1845 (.SD 5, s. 479). Ringen har tidigt betraktats som symbol för trohet. Se Norden i »Fataburen» 1981. - Om fiistningen n])ph")stes av biskojien. skidle den som vållade skilsmiissan mista fiistegåvorna. Om brytande av lastning se l’L Kk 15: 1 och A 1:8, 4, \hnL 1:8. 12. Fl. 8 är hämtad från FL A 1:2, Vm A 1:2. Jfr ÖgL A 1: 1. KrL tillägger: »Den som lockar eller liigrar en mans dotter, om bon iir mö av s;ing i laga gifte, b()te den som gjorde det fyrtio marker att skiftas i tre lotter till fadern, körningen och luiradet, utom i det fall att han tager henne till iikta. Då vare hans biiter hiilften så stora till treskifte. Ar bon frillobarn och mö, böte då den som lockade benne tjugo marker; lager ban benne till äkta, vare han saklös.» 18. Rröllopet skall sålunda stå i brudgummens gård; det är ban som »gör bröllopet». Han skall tillsäga giflomannen sex veckor i förväg, förmodligen för att denne skall få tillräcklig tiil ftir briulens utrustning från hemmet. 14. De hinder (fsv. qiinl). som hiir åsyftas, äro de av den kanoniska lagen stadgade äktenskajishindren: släktskap inom förbjudna leder, svågerskap och »andlig shiktskap». .Se härom (^gL Kk 28 med not 74, FL Kk 15 pr med not 51, 72. Om kyrkan efter sina regler förbjöd ett äktenskap, inträffade såhnula »laga ftirfall», och giftomannen kunde viigra att utlämna fästekvinnan. 15. ».\v tinget», fsv. af l)in(itc. <l.v.s. från tinget, av tingsmenigheten. .Sålunda av tinget idsedda vittnen, som skulle närvara vid uttagandet av fästekvinnan, intyga att dom verkligen hade avkunnats ])å tinget och vittna om vad som sedan sker i giftomannens gård. — .\ndra hs ha: a fniuje på tinget (så även KrLL l(i. I »domen» på tinget ingick sålunda rätt för fästmannen att meil sina fränders hjälj) med våld bryta sig in gården, där fästmön befann sig, och taga henne ut. ■— .Ifr R 29 j)r om utmätning och Tj 12: 1 om rätt att bryta dörr för rannsakan efter tjuvgods. 17. »Ogillt», fsv. ogilt, d.v.s. inga biiter skidle därför gäldas. »Hålla benne kvar», fsv. hona näria (KrL: hona merna). 18. »Skall gäldas med dubbel bot», fsv. vari fiicgilt: svarar mot ogilt i det föregående. It). De ålderdomliga rättsreglerna i fl. 4 bestå oförändrade i KrL, sålunda under landslagens hela tid. Jfr \'gL I G 9, 11 G 1(5. ÖgL G 8, l"L A 2. SdmL G 2, \'mL 2. 20. »Giftermål», fsv. giftoinal, egentligen det högtidliga tal. som av giftomannen hiills vid överlämnandet (bortgivandeti av bruden, fsv. gift el. gifta. Det var starkt 4
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=