49 derna 1690-vt. 17302^4 samt ht. 1730-ht. 1741^^5 går det att bilda sig en uppfattning av inslaget av svenska studenter samt - i viss mån - också av deras fakultetstillhörighet.2^>6 Under den av de tryckta matriklarna redovisade perioden uppgick det totala antalet immatrikulationer till 27.140 personer,267 varvid lärosätet besöktes av 137 ynglingar från Sverige-Finland. Omman till detta antal lägger de studenter som härstammade från Östersjöprovinserna intill förlusten av dessa 1721 uppnås en summa på 277, d.v.s. obetydligt mer än 1 procent av det totala antalet studerande vid akademin. Ett närmare studium av rikssvenskarnas fakultetstillhörighet visar för åren 1690-1700 att två ägnade sig åt juridiska studier, tre åt teologi samt att 23 stycken inte uppgivit fakultetstillhörighet (sammanlagt 28 personer). Åren 1701-1710 angav åtta juridik somhuvudstudium, två medicin, tio teologi under det att sex stycken inte uppgav ämne (sammanlagt 26 personer). Åren 1711-1720 immatrikulerades sju studenter - däribland den blivande Lundaprofessorn David Nehrman den 19 oktober 1716 - somjuris studerande, tre somteologie studerande och en enda utan att ange studieinriktning: sammanlagt elva personer. Under följande tioårsperiod - 1721-1730 - kan man spåra en tydligt tilltagande tendens, inte minst vad gäller det juridiskastudiet: 22 studenter uppgavs då ha inriktat sig på juridiken, 16 personer - till allra övervägande delen adelssöner - uppgav ingen studieinriktning under det att åtta sade sig vilja ägna sin tid åt medicinen och enbart två åt teologin. En nedgång kan skönjas under nästa tioårsperiod då 14 ynglingar noterades ha juridisk fakultetstillhörighet, åtta teologisk och två medicinsk, något som tillsammans ger summan av 24 rikssvenska studenter. De undersökta tioårsperioderna visar sammantagna en fördelning mellan disciplinerna där juridiken intar en ledande roll med 53 studenter, följd av teologin med 26 studenter och medicinen med 12 under det att gruppen utan fakultetstillhörighet rymmer 46 personer. Vad gäller de noterade härstamningsorterna dominerar det allmänna »Sverige» (61 st.) - i synnerhet vad avser adelssönerna - samt »Stockholm», 34 stycken; i övrigt förekommer landskaps- eller stadsnamn. Talen avspeglar de juridiska studiernas dominerande ställning vid läroanstalten - som vi sett, även för de svenska studenternas vidkommande - och Matrikel der Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg. 1. 1690-1730 {X^kO). Matrikel der Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg. 2. 1730-1741 (1994). Jfr.y. S. Pajula i; HT 1896 s. 334—337 samt - med kompletteringar av densammes uppgifter - Th. O. Achelis i: HT 1931, s. 443-446. Båda studier - utförda innan matriklarnas tryckning- synes dock ha underskattat antalet personer från Sverige-Finland. Detta medför att tabell 3 i Pär Eliasson i; Lychnos 1992, s. 98 torde kunna justeras något till Halleuniversitetets fördel; i praktiken skulle en sådan justering emellertid knappast påverka resultatet. För hela perioden 1700-1799 redovisas sålunda 212 svenskar vid Rostockuniversitetet, 78 i Wittenberg, 117 i Göttingen, 131 i Halle, 11 i Tiibingen och 17 i Giessen. 767 Den sammanräknade totalsumman i Junktes uppställning på s. 699 i Matrikel der MartinLuther-Universität Halle-Wittenberg. 1. 1690-1730, 18.530, visar sig vid kontrollräkning inte stämma: 20.159 torde vara den riktiga summan. 266
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=