42 På samma sätt sombehovet av religiös undervisning givit upphov till de äldre europeiska universiteten och präglat både organisation och undervisning, var de teologiska spörsmålen avgörande även i detta fall. I en stat med huvudsakligen luthersk befolkning men med ett reformert härskarhus låg det i överhetens intresse att i görligaste mån utjämna skillnaderna mellan de båda protestantiska bekännelserna, att motverka religiös ortodoxi och på så sätt utbilda andliga och världsliga tjänstemän lojala mot statsmakten. Den ömsesidiga toleransen var därigenom från första början den nya högskolans raison d’etre, tvärt emot de strömningar som var förhärskande vid de äldre lärosätena.^^* Tillsammans med Christian Thomasius (1655-1728)och hans elever i den juridiska fakulteten kom Christian Wolff (1679-1754)223 nied säte i den filosofiska, att prägla undervisningen viduniversitetet. Bägge var starkt påverkade av Pufendorfs tankegångar.224 Thomasius’ syn på naturrätten somden uttrycktes i verken Institutiones Jurisprudentiae Divinae (1688) och Fundamenta Juris Naturae et Gentium (1705) präglades av en strävan efter att en gång för alla lösgöra förnuftets bud från den religiösa sfären: det somden gudomliga rätten genomuppenbarelsen föreskrev, band individerna bara i hänseende till det inre själslivet, till det konfessionella området. Förnuftet och den ur detta härledda naturliga religionen - en sekulariserad etik - var den egentliga källan till den naturliga lagen.225 l FundamentaJuris Naturae et Gentium gick Thomasius så långt att han underkände bibelbudens karaktär av bindande föreskrifter helt och hållet. För att kunna klassificeras somlag, måste de påbjudna stadgandena vara förenade med direkta sanktioner för det fall att bestämmelserna överträddes och ett sådant direkt samband mellan överträdelse och straff ansåg Thomasius sig inte kunna finna vid överträdelser av i Bibeln föreskrivna normer. Frågan omde somutfärdade de positiva lagbunden gjorde detta på grund av en omedelbar gudomlig befallning (somi fallet Mose) var ett teologiskt problemoch inget som filosofin befattade sig med.226 Naturtillståndet som det skildrades i InstitutionesJurisprudentiaeDivinaevar inte ett allas krig mot alla utan ett tillstånd dikterat av förnuftets lag. Denna uppfattning reviderades för att i det senare verket FundamentaJuris Naturae et Gentiumersättas med en beskrivning av tillståndet somkaotiskt men varken somdirekt krigiskt eller fredligt. EfterHammerstein, Jus und Historic, s. 150-151; Schrader, Geschichte der Friedrichs-Universität zu Halle I, s. 5-7. OmThomasius, se vidare Klaus Luig, Christian Thomasius i: Staatsdenker derfriihen Neuzeit, s. 227-256 med där anförd litteratur. OmWolff, se vidare Marcel Thomann, Christian 'X’olff i: Staatsdenker der friihen Neuzeit, s. 257-283 med där anförd litteratur. Lieberuuirth i: Arbeiten zur Rechtsgeschichte. Festschrift fiir Gustaf Klemens Schmelzeisen, s. 218. -‘5 Wolf, s. 379-380; Klaus Luig, Christian Thomasius i: Staatsdenker der friihen Neuzeit, s. 249-251. 2-6 Björne, Patrioter och institutionalister, s. 267 med hänvisning till Thomasius, Fundamenta Juris Naturae et GentiumI, 5 §§29, 32. Utförligt i Link, s. 266-271.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=