41 Den egentliga naturrättsreceptionen vid universiteten i det tysk-romerska riket var intimt förbunden med Samuel Pufendorfs växande berömmelse; det var först genomatt Pufendorfs verk uppmärksammades i de akademiska kurserna som Grotius’ arbeten i någon högre grad vann insteg i undervisningen. Då naturrätten till sitt väsen inte på något revolutionerande sätt skilde sig ifrån den materia somtraditionellt behandlades vid lärostolarna för praktisk filosofi föll det sig naturligt att inordna ämnet inomdessa tidigare inrättade professurers ansvarsområde: naturrätten uppfattades som ett stimulerande jämförelsematerial till de äldre auktoriteterna och somen utgångspunkt för kritiska studier, riktade mot det skolastiska betraktelsesättet.Under senare delen av 1600-talet uppstod emellertid särskilda lärostolar för natur- och folkrätt vid de protestantiska högskolorna, till en början i huvudsak av personlig karaktär, men från slutet av århundradet och i början av 1700-talet inomlärosätenas ordinarie stat och inte sällan kombinerade med praktisk filosofi eller offentlig rätt.“’^ Ur historisk synvinkel framstod naturrättens fakultetstillhörighet som självklar: ursprunget låg i den praktiska filosofin och den för ämnet särskilt designerade lärostolens hemvist borde som en följd av detta också återfinnas inomden filosofiska fakulteten, inte minst med hänsyn till de traditionella juristfakulteternas strikt romerskrättsliga inriktning. Denna lösning, med ämnesföreträdaren bunden till den filosofiska fakulteten men med mer eller mindre intima förbindelser över fakultetsgränsen till den juridiska, blev också den gängse. Politikens emancipation från den allmänna, aristoteliska praktiska filosofin motsvarades således på ett slående sätt av naturrättens utveckling mot en självständig disciplin. Båda ämnesområden var - mer eller mindre uttalat - företeelser riktade mot den förreformatoriska samhällsorganismen under katolsk hegemoni och kompå så sätt att ömsesidigt berika varandra och till viss del t.o.m. smälta samman. Påverkan från naturrätten gjorde sig starkt gällande i undervisningen i jus publicum, dels avseende den nationella rättsordningen, dels avseendejuspublicum universale- det ämne sompå naturrättslig grund konstruerade en allmän statsrättslära. För bägge discipliners utveckling intog universitetet i Halle en central roll. 220 1.3.4.2. Universiteten i Halle och Göttingen 1.3.4.2.1. Thomasius och Wolff Bakgrunden till instiftandet av den nya läroanstalten i Halle som genomsin religiösa tolerans och öppenhet mot nya tänkesätt komatt tjäna somförebild för andra tyska universitet låg i Brandenburg-Preussens konfessionella situation. Omnaturrätten kontra aristotelismen, se Denzer, s. 319-323. Heidelberg 1661 för Pufendorf personligen, Kiel 1665, Helmstedt 1675 (?), Tubingen 1686, Giessen 1692. Denzer, s. 319—320. För universiteten på svenskt område, se nedan. Denzer, s. 322. För förhållandena vid de svenska universiteten, se nedan. 218 220
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=