26 nord- och mellaneuropeiska universitetens verksamhet kom därvidlag att i allra högsta grad påverkas: vanligt var att lärosätet under de mest intensiva trosmotsättningarna lades ned för att därefter återuppstå i formav ett reformerat universitet under statlig uppsikt, vars huvudändamål var att förse den nya, territoriellt bundna kyrkoorganisationen med prästämnen. Det efterreformatoriskauniversitetet karakteriserades därför av starka krav på konfessionell ortodoxi och lojalitet med den överhet hos vilken både världslig och kyrklig makt låg samlad. Kravet på religiös renlärighet och universitetens starka bindningar till ett visst territoriumförsvårade de tidigarevanligt förekommande internationella kontakterna.^^ Den universella giltigheten av de traditionella akademiska graderna påverkades av universitetens partikularisering. Variationen i studiernas längd och omfattning för erhållande av examen var stor, särskilt vad avsåg den filosofiska fakulteten. Också inomterritorialstaternas gränser rubbades tilltron till systemet, i all synnerhet som utvecklingen generellt gick emot allt kortare studietider samtidigt somde lägre graderna på många håll - särskilt i Nordeuropa - föll ur bruk. I dessa länder hade statsmakten ett svagt förtroende för den universitetsinterna kunskapskontrollen, vilket resulterade i införandet av särskilda ämbetsexamina och prov utanför akademierna.Den starka knytningen till överheten kunde också medföra svårigheter vid rekryteringen av kvalificerade lärare. Från myndighetshåll var man angelägen omatt behålla de dugliga krafternainomdet egna territoriets gränser, något somi Brandenburg-Preussen resulterade i ett uttryckligt förbud för mera framstående lärare att gå i utländsk tjänst. Följderna av den minskade rörligheten var en utbredd nepotism och framväxten av veritabla professorsdynastier vid universitetsorterna. De juridiska fakulteterna tilldelades efter reformationen primärt rollen som utbildningsanstalter för blivande ämbetsmän i den furstliga förvaltningen och den kanoniska rättens betydelse trängdes följdriktigt alltmer tillbaka till förmån för den romerska.Inom det tysk-romerska riket stärktes också de juridiska fakulteternas position i förhållande till de teologiska — av antalet ordinarie professorer vid respektive fakultet nämns ett medeltal av femvid juridiska fakulteten mot fyra inomden teologiska -, ett faktumsomkan härledas till territorialfurstarnas ökade behov av utbildade ämbetsmän, men också till de uppgifter i det praktiska rättslivet som de tyska fakulteterna anvisats i deras Tammi: University and reformation, s. 63-64. WillemFrijhoff, Graduation and careers i: A History ofthe University in Europe //, s. 358365, 373-375. Peter A. Vandermeersch, Teachers i; A History ofthe University in Europe II s. 229-230. Tamm i; University and reformation, s. 66—67; Helmut Going: Die juristische Fakultät und ihr Lehrprogrammi: Handbuch der Quellen und Literatur 11/1, s. 39-40. Hammerstein i: HZ 241, s. 299. För en grundlig presentation av tidsperioden, se Hammerstein i: Die Rolle der Juristen bei der Entstehung des modernen Staates, s. 687-735. 100 ICl 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=