135 frihet på så sätt att varken de regerandes godtycke ensamt fick härska eller medborgarna leddes bort från lydnaden mot den högsta makten/’^ 1731 återkom Schulteen till ämnet somhan även då behandlade med utgångspunkt från konungabalken, liksom Scarin som i mera obestämda ordalag sade sig vara hågad att ge undervisning i politik samtidigt som han föreläste över det sveogotiska folket äldre och nyare historia - en uppläggning somför båda återkom under 1732. 1734 föreläste Schulteen över straffrätten enligt landslagen. Han sade sig vara beredd att, omtiden skulle tillåta det, även ge undervisning i landets jus publicum. Aret dessförinnan hade han presiderat över disputationen Antiquo & hodiero regni Svecite imperio med MartinJohan Svahn som respondent och författare.Den sextiosidiga dissertationen är en historiskt baserad framställning av det gällande regeringssättet - särskilt grundlig vad gäller lagstiftningsmakten — med rikhaltiga hänvisningar till Loccenius’ arbeten, landslagens konungabalk och 1720 års regeringsform, men i avsaknad av källhänvisningar till naturrättslig litteratur. Författarens entusiasmöver landets statskick är påtaglig.^**^ 1736 slutförde Scarin en under föregående år påbörjad föreläsningsserie de civitate samtidigt som hans kollega i den juridiska fakulteten ägnade sig åt studiet av den nya lagboken. Detta sysselsatte Schulteen även 1737 då Scarin gav ett privat kollegiumi politik och i allmän politisk historia, baserad på actis publicis och med särskild inriktning på svenska förhållanden. Under följande tioårsperiod förefaller inte någon undervisning i landets konstitutionella rätt ha förekommit: Schulteen koncentrerade sig i huvudsak på straff- och processrätt under det att Scarin på ett mera obestämt sätt sade sig ge undervisning i politik, historia och folkrätt. 1745 försämrades den då 60-årige Schulteens hälsotillstånd och i början av november aktualiserades frågan i konsistoriet om man inte borde tillsätta en docentur vid fakulteten för att därigenomtrygga den juridiska undervisningen även framgent. Somsökande hade magistrarna Olof Pryss och Christian Papke - den sistnämnde son till professorn i vältalighet och sedermera biskopen i Lund, Carl Papke- anmält sig, vilket framkallade en diskussion omde båda kandidaternas lämplighet: det framkom att Pryss tidigare visat prov på goda kunskaper i flera vetenskapliga discipliner samt att han under ett antal år förvaltat en auditörssyssla, där han fått tillfälle till att »öfwa sig i juridiquen». Till Papkes fördel noterades det att han studerat under David Nehrmans ledning. Konsistorieledamöterna övergick därefter till frågan om man från akademins 7’- HUB, Föreläsningskatalog för 1729. Sommikrofiche i UB under titeln Index pnclcctionum. [1]. 1659-1768. 1/-. Rv. 6218. Scarins föreläsning har även uppmärksammats av Rein, s. 198-199 och av Heikel, s. 143. Lidén, III, s. 176; Heikel, s. 152; Liljenstrand, s. 53. Schulte[e]n, De antiqvo &hodierno, regni Sveciae imperio. HUB, Föreläsningskataloger för 1731-1747. Som mikrofiche i UB under titeln Index pnclectionum. [1]. 1659-1768. 1/-. Rv. 6218. Kataloger för åren 1742, 1743 och 1746 saknas. Liljenstrand, s. 55. Lunds stifts herdaminne. 11:1, s. 196-200.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=