131 tillförlitlig genomgång av landets geografi.Först efter en genomgång av Sveriges stridigheter med sina grannar och då i all synnerhet med Danmark,kom författaren in på landets regeringssätt under den omfångsrika rubriken »Om Forma Regiminis. Kungens wälde, macht och rättigheter, nu och i forna tider. Rikets Administration i Kungens minderåhrighet och frånwaro; samt när Kongen dör. Konungarnas Kröningar; Erichsgatans Ridande, Gifftermåhl etc.» Kammecker förbigår allt teoretiskt tänkande rörande statens upphov och nöjer sig med att konstatera att Sverige ifrån de äldsta tider »warit en Monarchica Forma, så at thet warit likasom i Folckets natur, at the eij kunnat tåhla mångas wälde tillika».Därpå behandlas frågan huruvida landet varit ett arvrike eller valrike.Med hänvisning till kungalängden och till Götreks saga stannar upphovsmannen för uppfattningen att den svenska kungamakten med största sannolikhet ursprungligen gått i arv, men så småningom- obestämt när — underkastats val enligt de regler somlandslagen föreskrev. Rörande de äldsta regenternas makt, hävdade Kammecker - under åberopande av Tacitus — att den var »efter Asiaticorum Imperiorum, menar mycket absolut.» Under Ansgars tid hade detta förhållande enligt vad Rimbert uppgav avsevärt ändrats, något som även avspeglades i Torgny lagmans tal till Olof Skötkonung.Arvriket återinfördes genom arvhyllningen i Örebro 1540 och efter att ha noterat detta, fördjupar sig Kammecker i arvsbestämmelserna fram till 1719 då Ulrika Eleonora erkände »at hwarken hon eller någon annan hade någon Arfs-rätt til Thronen, utan at Ständerna wore i fullkomlig frihet at wälja hwemthe wille». I marginalen noteras emellertid att hon i kallelsebrevet till riksdagen åberopat sin arvsrätt, men att »sedan saken blef bättre öfwerwägad, tog hon igen sina ord i Citerade Bref».^^- Vad beträffar regeringssättet under den period landet var arvrike, påstår författaren att »nästan intet» kunde beslutas av regenten som inte tidigare råd och ständer hade givit sitt samtycke till. Tillståndet varade till 1680, då ständerna beviljade Karl XI ett absolut välde, »at han skulle få styra Riket effter egen godtyckio». I detta sammanhang behandlas även — i en marginalanteckning—Wildes uppfattningomdet karolinska enväldet. Kammeeker, för sin del, sade sig inte begripa rikshistoriografens argumentation: »huru han thet wil förstå och förswara, bekiänner iag mig eij begripa, och bekiänna äfwen många andra med mig thet samma.»Den kungliga maktutövningen under det gällande statsskicket gås igenompå ett kortfattat sätt: 688 UUB, L 2 Fol., s. 4—14. UUB, L 2 Fol., s. 14-27. UUB, L 2 Fol., s. 27. Cit. UUB, L 2 Fol., s. 27-28. UUB, L 2 Fol., s. 29-30. <'^1 UUB, L 2 Fol., s. 30. UUB, L 2 Fol., s. 33-36; cit. s. 36. UUB, L 2 Fol., s. 37-39; cit. s. 37, 38 och 39. 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=