126 däremot nästan alla utgivna på latin, landslagen med konungabalken t.o.m. på tyska, något somju med all önskvärd tydlighet visade att i »Swerige, rätt så wäl somTyska Riket, af ålder warit wissa lydandes och bindandes reglor och wilkor, hwarmedelst den Regerandes och Ständernes rättigheter utsättas.» Wilde medgav att det fanns skillnader i statsrättens handhavande staterna emellan, men det var skillnader som- inte oväntat - utföll till svenskarnas fördel. Tyskarna hade nämligen en omvittnad fallenhet för att skriva och denna drift, i kombination med territorialherrarnas intressen av att befrämja uttydningar av riksstatsrätten som sammanföll med de egna aspirationerna gjorde »Statslagen til ett ämne af trätor och partier.Svenskarna, å sin sida, ville inte att statslagen skulle råka i vanrykte genom överdrivet akademiskt tvistande. Detta innebar emellertid inte att ungdomen hölls ifrån disciplinen, tvärt om: de hade tillgång till både riksdagarna, arkiven och kollegierna samtidigt som akademiska disputationer uppmuntrades så länge de anställdes med tillbörlig försiktighet och anständighet, även omde inte var lika ansedda somliknande arrangemang i Tyskland, »hwilka i Publique twistigheter anföras i ställe för sielfwa Lagen». För den skull saknades inte akademiska disputationer rörande landets regeringssätt - Wilde nämner Wexionius’ Epitome descriptionis Svecice, Gothioe, Fenningi<x (Åbo 1650) och densammes Politica ad modernum imperii Sveo-Gothici statum accomodata samt Claes Johansson Prytz’ handskrivna Tractatus historico-politicus dejurepublico regnorumSuecue Gothiceque som hävdades vara »nästan i allas händer».^^7 j mening att slutligen vederlägga det felaktiga påståendet att Sverige saknade ett jus publicum hänvisade författaren till den svenska historieskrivningen, en syssla somöverheten alltid hade vårdat sig särskilt om. Somexempel på författare av historiska verk anfördes Erik Jöransson Tegel, Johan Widekindi, Johannes och ArnoldJohan Messenius och Samuel Pufendorf. I Tyskland hade dessas arbeten bifallits av välsinnade och förståndiga män som »tyckt illa wara, at Stats-Lagen skildes ifrån Historien och Statskunskapen, men blandades med Romerska Lagen, eller sattes under densamma». Dessbättre kunde nu en bättring skönjas även för den tyska statsrätten, särskilt sedan »Herman Conring på ett Pragmatiskt sätt förestält Tyska Historien, hwarjemte han lagt en fast grund til Jus Publicum».^^^ Med detta resonemang sökte således Wilde visa, hur Sverige sedan lång tid tillbaka varit begåvat med både ett nationellt jus publicum och en 655 s. 22-27. Cit. s. 25-26, 26-27. Wilde, s. 27-29. Cit. s. 29. 657 Wilde, s. 30—31. OmPrytz och dennes arbete, se art. i SBL. NF 8, s. 269-274. Prytz’ originalmanuskript befinner sig i KB:s samlingar under sign. B 769. Avskrifter av detsamma finns under sign. B 777—79, B 770, B 771 och B 780. Också i LUB, handskriftavd. (Jur. avh.) finns ett exemplar. I originalmanuskriptet finns en förteckning på de i arbetet citerade författarna. Av denna framgår att Prytz var väl orienterad i tidens statsteoretiska diskussion: Grotius förekommer, liksomPufendorf. Bodin, Lipsius, Schefferus, Wexionius Gyldenstolpe m.fl. Jfr. Warmholtz, nr. 6708. Wilde, s. 32-33. Cit. s. 32. 656 658
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=