119 Wrangel hade emellertid inte glömt frågan och på hans initiativ aktualiserades saken åter följande år. Den vid det laget pågående riksdagen karakteriserades av processerna mot Dahléen m.fl. och de allmänna stämningarna såväl i ständer som råd torde med all säkerhet ha arbetat i riktning mot ett offensivt försvar av det bestående statsskicket. Wrangel upprepade sin begäran om att brev skulle avgå till konsistorierna med innehåll att akademierna skulle inrätta sin undervisning i politices i överensstämmelse med regeringsformens bestämmelser så att »de stridiga principia betagas». Kollegiet biföll nu hans begäran och sekreteraren Pfeifs utkast till skrivelse infordrades.Beslutet verkställdes den 16 juli.^^^ I brevet till universiteten fästes uppmärksamheten på vilken stor gudomlig nåd det var när ett väl inrättat regemente i ett land befästes och vidmakthölls och hur obetänkta och onödiga förändringar försatte folk och land i stor olycka. Med tanke på detta och på att Gud hade låtit Sverige återfå ett regeringsätt »hwaruti alla uplysta nationer sig spegla», ombads prokanslererna och konsistorierna vänligt att se till att de studerande erhöll undervisning i regeringsformen så att de »på ena sidan tidigt lära och betrachta, med hwad kiärlek trohet och wördnad de böra gå landsens höga Ofwerhet tilhanda, och på andra sidan fatta et redligit, ömt och nitälskande hierta för landsens frihet och det almäna bästa». 2.3. Wilde och Sveriges heder Den stora roll som kollegieledamöternas egna initiativ hade för ärendenas avgörande avspeglades vid tillsättningen av det 1719 lediga rikshistoriografämbetet. Vid diskussionen i kollegiet framkom att riksrådet Gustaf Cronhielm^'^* hade sonderat terrängen och föreslog på eget bevåg kurländaren Jacob Wilde, då professor i natur- och statsrätt i Kiel, till den vakanta posten. Wilde hade under åren 1703-09 varit professor vid universitet i Pernau och interimsvis även i Greifswald (1714) innan han tillträdde en privat anställning som handledare för Cronhielms söner under deras europeiska resa. Det är inte alldeles osannolikt att detta förhållande påverkade riksrådet i hans bedömning. EftersomCronhielm»tilägnade honom alt godt beröm. Collegiumei heller fan nogon skickeligare dertil»,^'^^ gavs Wilde tjänsten. 642 RA, Kanslikollegiums arkiv A II a; 35. Prot. 19/6 1723. RA, Kanslikollegiums arkiv AII a: 35. Prot. 16/7 1723. Lunds universitets exemplar som här citeras, finns i LUA, E I a:3. Brev kanslikoll. t. ak. konsitoriet 16/7 1723. Uppsala universitets exemplar är tryckt i Annerstedt Bih. III, s. 176-177. Se vidare S. Grauers, Ä. Holrnbäck, Gustaf Cronhielmart. i: SBL 9, s. 177-196. OmWildes bakgrund, se vidare Lennart Thanncr, Jacob Wilde art. i: SMoK 8, s. 383 resp. osign. art. i DBE 10, s. 499. RA, Kanslikollegiums arkiv A II a:31. Prot. 12/11 1720. f>38 639 640
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=