117 Med domen och översättningen av Locke avslutades för svenskt vidkommande diskussionen om huruvida den världsliga makten vore medelbart eller omedelbart av Gud. Den naturrättsliga statsuppfattningen hade segrat.Samtidigt togs ett steg i riktning mot populariserandet av den statsrättsliga/statsfilosofiska debatten. Först nu, genomFlarmens’ pionjärinsats, erhöll det svenska språket en första ansats till en egen terminologi på området. 2.2. Kanslikollegiet och undervisningen i landets statsrätt Kanslikollegiet utgjorde, som tidigare nämnts, navet i den statliga styrningen av kultur- och utbildningsfrågor. Ärenden som väckts och behandlats i ständerna avseende den akademiska utbildningen diskuterades i kollegiet somvidtog åtgärder för beslutens praktiska genomförande, ofta på ett tämligen självständigt sätt. Kollegiets verksamhet inskränkte sig emellertid inte till att enbart genomdriva på högre ort redan beslutade åtgärder utan inkluderade även egna initiativ inomansvarsområdet. Detta medförde att mycket av den statliga kultur- och utbildningspolitiken komatt utformas på basis av kollegieledamöternas egna åsikter, kunnande och personkännedom. Drivande i universitetsfrågor verkar friherren och kanslirådet ErikWrangeD^^ ha varit. På hans initiativ kommunicerades den nya kansliordningens bestämmelser rörande den högre undervisningen med de akademiska konsistorierna under hösten 1720^^3 och på hans initiativ aktualiserades under sommaren 1722 också undervisningen i svensk statsrätt vid landets universitet, d.v.s. vid samma tidpunkt somkungaparet reste runt i landet i akt och mening att skaffa stöd för en revision av författningen. Frågan hade visserligen i förbigående väckts ett år tidigare — typiskt nog i anslutning till ett censurärende - men då utan att några egentliga mått och steg vidtagits. Saken rörde då huruvida prästerna hade frihet att behandla regeringssättet i sina predikningar samt i vilken mån de andliga konNormann, s. 59, fn 33. Född 1686. Efter akademiska studier i Uppsala 1695-1707 med bl.a. professorn i romersk rätt Johan Reftelius som inspektor anträdde han en resa genom Holland, Frankrike och Storbritannien. I England uppstod vänskap med Carl Gyllenborg, stationerad där som svensk ambassadör. Karriär i den svenska förvaltningen under Karl XII, kansliråd 1720, medlem av sekreta utskottet vid ett flertal av de frihetstida riksdagarna. Stödde till en början det holsteinska partiet, därefter goda relationer till Horn. 1727 landshövding i Skaraborgs län. Ledamot av rådet 1739-1744. Delade politisk uppfattning med S. Åkerhielm. Sonen med samma namn dog som landsflyktig i Hamburg 1760 efter delaktighet i kungaparets revolutionsförsök 1756. Död 1765. Hans självbiografi, »Kort Berättelse ommin, Eric Wrangels usle lefnad» är tryckt i Handlingar rörande Skandinaviens historia 26, s. 302-352. Se även Henrik Ehrenkrona, Erik Wrangel art. i: SMoK 8, s. 431. Vad gäller 1723 års riksdag konstaterar Wrangel i sin självbiografi endast att den »war nog bullersam, emädan nitet till kungliga magtens utvidgande ännu icke hos alla upphördt [...]». RA, Kanslikollegiums arkiv A II a: 31. Prot. 12/11 1720.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=