105 utrikesärenden, övriga riksråd krigs- och inrikesärenden. Endast när frågor av större vikt skulle behandlas sammanträdde rådet i plenum.5^2 Riksdag skulle inkallas i mitten av januari vart tredje år, antingen av kungen i rådet eller enligt överenskommelse i riksdagsbeslutet. Omtronen blev ledig förelåg emellertid skyldighet för ständerna att trettio dagar efter dödsfallet självmant infinna sig i Stockholm till kungaval.^73 Slutligen stadgades att förändringar i ett stånds privilegier krävde samtliga stånds bifall. En besvärlig fråga somunder perioden komatt medföra infekterade debatter var i vilken mån de mera centrala beståndsdelarna i den konstitutionella ordningen kunde underkastas några förändringar. Regeringsformernas lydelser var något tvetydiga: å ena sidan förklarade ständerna i preambeln till 1719 års regeringsformsig ha sammanställt författningen till ett »evärdligt fast ståndande», men inte desto mindre lämnades möjligheten öppen för »uttydning, förbättring eller ändring» i densamma om så behövdes, något som i så fall skulle företagas på allmän riksdag. Å andra sidan förklarades allt som syftade till författningens upphävande eller förändring som straffbart och detta såväl omarbetet försiggick i hemlighet eller offentligt.1/20 års regeringsformvar därför, i överensstämmelse med vad ständerna själva gav uttryck för i preambeln, att anse som en förbättring av 1719 års lagstiftning på området. Både straffbudet för demsomarbetade på ett upphävande eller en förändringav författningen liksom ständernas fortsatta möjlighet att vid behov uttyda eller förbättra innehållet övertogs i den nya lydelsen - men däremot inte ändringsmöjligheten.376 I den mån någon revision av konstitutionen var möjlig, krävdes sålunda efter 1720 att åtgärderna antingen kunde innefattas inom begreppen uttydning eller förbättring. Strikt tolkat innebar stadgandet att det också var tvivelaktigt omnågon, förutomständerna själva, hade kompetens att närmare förklara regeringsformens text. Detta fick betydelse såväl för undervisning somför tryckta publikationer inomdet politiska området. 1.2.2. Valakter, konungaförsäkran och riksdagsordning Till rikets fundamentallagar räknades, förutomregeringsformen, även valakter och konungaförsäkran. I Ulrika Eleonoras valakt, daterad den 21 februari 1719 konstateras utförligt hur arvsrätten till riket utslocknat och hur råd och ständer 57^ RF 1720 art. 17 och 19. Se vidare A.B. Carlsson, s. 132-134, 148-56. Beträffande justiterevisionens verksamhet, se Wedberg, Konungens högsta domstol 1789-1809, s. 2-4. Jfr. ständernas brev av den 18/6 1720 och 4/8 1727 m.fl. rörande rådets organisation, tryckta i Brusewitz. RF 1720 art. 45. Ingen av periodens riksdagar sammanträdde dock enligt treårsregeln utan bestämde i riksdagsbeslutet när nästa ständermöte skulle hållas. Lagerroth, Sveriges riksdag. Frihetstidens maktägande ständer II, s. 9-13. 574 RF 1720 art. 49. 575 RF 1719, preambeln. 576 RF 1720, preambeln.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=