104 rådet, vars beslut dock krävde efterkommande riksdags sanktion för att fortsättningsvis gälla. I alla viktigare frågor hade monarken reducerats till den högste kollegiechef i rikets råd som Fredrik Lagerroth omtalar som Axel Oxenstiernas svenska kungaideal.^^^ Riksrådet fungerade som ett högsta styrande kollegium med kungen i spetsen, visserligen utrustad med något större röstvikt men på det hela taget tämligen umbärlig och med huvudsakligen dekorativ funktion.^^7 Hans inflytande på tillsättningen av riksråd var beskuren genomregeringsformens formulering omatt ständerna utnämner rikets råd »och Kongl. Maij:t til välliande, antagande och befulmäcktigande i underdånighet föreslå.» Vid vakans i rådet skulle ett ständerutskott, bestående av 24 adelsmän, tolv präster och tolv ledamöter av borgarståndet uppgöra ett förslag på tre värdiga, tjänliga och nyttiga personer för varje ledigt ämbete, bland vilka kungen i sittande råd hade att träffa sitt val utan votering.^^^ Bland riksrådens uppgifter nämns, förutom att även otillsporda biträda monarken med råd, särskilt skyldigheten att »tilse, hindra och afböija, at inga rådslag företagas, hvarigenom ständerne kunde underkufvas, deras frihet förkränckias och det oinskräckte envåldsregemente åter införas». Slutligen erinras det omdet faktumatt riksråden »föröfrigit [äro] förbundne at vara riksens ständer ansvarige och giöra hvar för sig redo för deras rådslag, votering och förhållande, när ständerne sådant af them fordra.»5^^ Rådet hade fått karaktären av riksdagens förtroendemän. Rådets sammansättning enligt 1720 års regeringsforminnebar en minskning av antalet ledamöter jämfört med föregående års stadgande då riksrådens antal hade fastställts till 24. Genomatt frångå den tidigare regeln att i de flesta kollegierna ha riksråd sompresidenter - beroende på fruktan för att ettdera ämbetet skulle bli lidande av den dubbla arbetsbördan — kunde antalet råd minskas till 16, däribland kanslipresidenten och övermarskalken samt de utöver detta antal i optimistisk plural angivna »generalgouverneurerna uti de utrikes provincierne».57i Nytt i 1720 års regeringsformvar även det att rådet delades upp i divisioner: hälften av ledamöterna skulle i normalfallet handlägga justitie- och RF 1720 art. 4, innehållsmässigt motsvarande samma art. i 1719 års RF. Lagerroth, Frihetstidens författning, s. 130. Detta avspeglas i RF 1720 art. 16 - i stort sett likalydande med motsvarande stadgande i föregående års lagstiftning - vilken föreskrev att rådet i fall av regentens frånvaro, sjukdom eller dödsfall skulle föra landets styrelse och »underskriva sådane expeditioner, somintet drögsmål tåla [...] hvilka så kraftige vara skole, som voro de af Kongl. Maij:t sielf underskrefne». RF 1720 art. 12, i detta motsvarande samma artikel i 1719 års RF. RF 1720 art. 14. Stadgandet har stora likheter med 1719 års bestämmelser men har utökats med en uttrycklig uppmaning till rådsmedlemmarna att tillse »at Sveriges fundamentallag, regeringsform, constitutioner regelmenter samt hvar och ens välfångne privilegier och rättigheter handhafvas och tilbörligen iachttagas» samt att ledamöterna inte somtidigare skulle »styrkia ständerne til trohet ock lydna» utan y>undersdtarne» (min kurs.). A.B. Carlsson, s. 131-132. RF 1720 art. 12, samma artikel i RF 1719. 565 568 570
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=