94 tes efter århundradets mitt av läror sommed allt större eftertryck rättfärdigade den starka kungamakten. 1655 års konstitutioner medförde förändringar för såväl den juridiska fakulteten somför lärostolen i philosophia civilis. Med hänvisning till den pågående tyska diskussionen rörande den romerska rättens bristfälliga relevans för samtidens förhållanden samt till det faktumatt Grotius’ naturrättslära förelästes av Conring i Helmstedt, introducerades naturrätten vid universitetet. Althusius slopades somobligatorisk grund för den politiska undervisningen vid den filosofiska fakulteten och i stället underströks vikten av att de studerande erhöll goda kunskaper i jura majestatis med utgångspunkt från aristoteliskt tankegods. Det politiska trycket på den högre undervisningen ökade ytterligare till följd av händelseutvecklingen vid riksdagarna under 1680- och 90-talen. Genomkassationsaktens antagande på riksdagen 1689 krlminaliserades alla mot enväldet kritiska yttranden, något som universitetslärarna uttryckligen hade att rätta sig efter i sin verksamhet. Den akademiska undervisningen kom följdriktigt att betona undersåtarnas skyldigheter mot den enväldige monarken- antingen utifrån ett resonemang med utgångspunkt i det irreversibla härskarfördraget eller med inspiration från teokratiskt tankegods. Uppsalauniversitetets konstitutioner fungerade som normalstatuter för samtliga svenska universitet grundade under 1600-talet även omdet förekom praktiskt betingade avvikelser vid de mindre lärosätena - för provinshögskolornas vidkommandevar det gängse att de båda juridiska lärostolarna sammanslogs till en. Det svenska universitetsväsendet somdet representerades av akademierna i Uppsala, Dorpat, Åbo och Lund visade prov på stor enhetlighet, bottnande i en medveten centralisation och standardisering. Trots kortvarigheten av Samuel Pufendorfs vistelse i Lund och de akademiska stridigheter den utlöste, fick hans arbeten stor betydelse för det juridiska tänkandet i landet. Vid sidan av de rikssvenska akademierna stod universitetet i Greifswald. Den svenska kronans maktställning i Pommern var alltsedan första början omgärdad av inskränkningar till fördel för den starkt feodalt präglade inhemska samhällsstrukturen. Garantier för undersåtarnas privilegier återfanns i westfaliska fredens bestämmelser och inflöt också i den pommerska regeringsformen där Greifswalduniversitetets bestående fri- och rättigheter uttryckligen bekräftades. Den pommerska akademin hade i jämförelse med de rikssvenska universiteten en tämligen långtgående autonomi, inte minst avseende tillsättningen av professurer. Bundenheten till de existerande privilegierna medförde stora svårigheter i myndigheternas strävanden efter ökat inflytande. Viduniversitetet avspeglades detta särskilt när man från svensk sida försökte att påverka ämnesutbudet. En modernisering av de juridiskaämnena genomatt målmedvetet stimulera naturrätten hade medfört ett tillbakaträngande av den romerska rätten samtidigt somstudiet av den konstitutionella rätten utifrån ett historiskt perspektiv hade gynnats. Detta var effekter som i hög grad borde tilltalat överheten. Genom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=