RB 58

75 1.8.1. Enväldets statsrätt man med fullt fog betvivla, om Danmark överhuvudtaget hade en positiv statsrätt, och den enda separata framställningen av ämnet under detta århundrade var Hoiers närmare femtio år efter författarens död utgivna föreläsningar. Även i detta arbete utgjorde kungarikets statsrätt en kort inledning till framställningen av hertigdömenas intrikata problem(se del I, s. 203 ff.). På 1700-talet kunde Schlegels »Danmarks og Hertugdommenes Statsret med stadigt Hensyn til deres xldre Forfatning» (1827; XXII-1-498 s.) är det första utförliga försöket att juridiskt analysera enväldet, och även detta arbete har en starkt historisk prägel. Boken består av en kort inledning (s. 1-8) och nio kapitel. Kapitel ett (s. 9-20) behandlar den danska monarkin i allmänhet och kapitel två (s. 21-33) landets »^IdgamleSelvstamdighed», varefter följer en omfattande »Udsigt over Danmarks ^Idre Statsforfatning forend Souverainitetens Indforelse» (kap. 3, s. 34-133) och den likaledes till stor del historiska framställningen »Om Souverainitetens Indforelse og om den nuvarrende paa Kongeloven grundede Forfatning» (kap. 4, s. 134-245). Återstående kapitel behandlar »Kongens Titel og ... Vaaben» (kap. 5, s. 246-281), »Danmarks Hoihed over de tilgra:ndsende Have og Sunde» samt Oresundstullen (kap. 6, s. 282-338), myntregalet (kap. 7, s. 339-376), postregalet (kap. 8, s. 402(!)-428) och Bornholms särställning (kap. 9, s. 429—485). Arbetet förblev ofullbordat; den andra delen, som skulle ha innehållit hertigdömenas statsrätt, utkomaldrig. Aven Schlegels »Statsret» var en följd av ExamensF 1821, som föreskrev föreläsningar i Danmarks statsrätt för jur. kand.-examen. Trots att verket egentligen skrivits för undervisningens behov, ansåg Schlegel själv, att boken snarare blivit en handbok än en lärobok. Den var avsedd främst för högrestatstjänstemän och diplomater, och detta inverkade, förutompå omfånget, även på innehållet, så att boken senare blev klandrad för »megen unodvendig Detail».’^’ Schlegel medgav, att han hade utvidgat statsrättens begrepp över det allmänt använda och inte nöjt sig med att framställa Kongelovens innehåll. Själv ansåg han dock bokens största brist vara, att han av utrymmesskäl varit tvungen att utelämna en del av materialet.*^- Det material, somSchlegel tänkte på, kan närmast hänföras till förvaltningsrätten; »... de Kongelige Kollegiers Organisation ... Skattevxsenet og Statens Finans-Forv^altning ... de forskjellige Borgerclassers Retsforhold til Samfundet...».'^^ Framställandet av den äldre författningen i samband med gällande rätt var nödvändigt, »fordi man ikke faaer en aldeles klar og grundig Indsigt i denne uden at kiende hiin og alle de Led, der knytte dem til hinanden». Dahl, s. 150. Larscn 1,2, s. 3. Schlegel, Statsret, s. V f. och 5. Se även Tamm, Retsvidenskaben, s. 152 f. Schlegel, Statsret, s. 2 Amn. Schlegel, Statsret, s. VII. 180 184 KSO 181 183 184

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=