62 ciellt Hensyn til en Reform i den danske Lovgivning i denne Retning» (1840; VIII+223 S. +3 tabeller). Boken hade ett citat av Adam Smith på titelbladet, men författaren förordade en stegvis övergång till näringsfrihet.Den gällande näringslagstiftningen fick sin tolkare i överauditören, sedermera assessorn i Landsover- samt Hof- og Stadsretten Otto Muller, som tidigare hade varit kanslist i Danske kancelli. I »Om Laugsvaesen og Bevillinger til Na:ringsbrug efter den danske Lovgivning. En juridisk Haandbog» (1840; XII+244 s.; 8:o) sade sig författaren i framtiden sträva till en »fuldsta^ndig og videnskabelig Bearbeidelse» av hela näringslagstiftningen i Danmark i en allmän och en speciell del. Bokens förord innehåller ett på denna tid ännu sällsynt yttrande omnödvändigheten av en specialisering inom juridiken. Med de allt mera invecklade samhällsförhållandena hade även rättsreglerna »i Tal og Udstrxkning» ökat så mycket, »at det, selv blandt de Lovkyndige, neppe bliver muligt for den Enkelte tilfulde at omfatte Mere end enkelte dele af Retssystemet».Det var naturligt, att Muller senare skrev en kommentar till lagen om näringsfrihet »Förklaring og Anm^rkninger til Loven af 29de December 1857 om Haandverks- og Fabriksdrift samt Handel og Beva;rtning m. m.» (1858; [IIJ+90 s.; 8:o).i3-^ 1.6. Straffrätten Även strafflagstiftningen undergick en genomgripande reform under den här behandlade perioden. I början av 1800-talet var DL:s kasuistiska 6. Bog, som återspeglade 1600-talets brutala kriminalpolitik, fortfarande i stort sett gällande rätt, men den kunde tillämpas endast med hjälp av en omfattande benådningspraxis. Också på detta område tydde man sig efter en del mindre förnyelser i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet till Orsted, som utarbetade flera åren 1833-1841 genomförda delreformer, de s.k. orstedske straffelove: förordningar om misshandel, försök och delaktighet (1833), om stöld och bedrägeri (1840), om mened (1840) och ommordbrand (1841). Ar 1859 tillsattes en kommission under Algreen-Ussings ordförandeskap, och dess arbete ledde till en ny strafflag år 1866.'^^ Hurtigkarl behandlade aldrig straffrätten, och Norregaards och Brorsons arbeten blev de sista framställningarna av den traditionella kriminalrätten. 0rsteds betydelse för straffrättsvetenskapens utveckling blev ommöjligt ännu större än för privaträttens, och hans mest omfattande monografi behandlade Bergsoe, s. 211 ff. >3' Muller, s. V. Muller skrev ocks.i ett statsrättsligt arbete »Om Valgret og Valgbarhed med s.rrdeles Hensyn til de danske Provindsialstamder» (1842; 100 s.; 8:o). Se närmare TammI, s. 262 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=