36 pliner, den danske Retsla;rde b0r besidde eller la;gge sig efter», dvs. de s.k. praecognita iuris (se del I, s. 8).^ Schlegel delade in encyklopedierna i »indvortes (materielle)», dvs. framställningen av en vetenskaps »Hoved-Indhold», och »udvortes (formelle)», som gav »et almindeligt Begreb omVidenskabens Natur, Fundament, Grxndser og Articulation (dens Fioved- og Underordnede Dele)». Till den sistnämnda typens encyklopedi brukade man ibland foga »en Anviisning, hvorledes den bor studeres for at opnaae en grundig Indsigt, hvilken i Sa^rdeleshed kaldes Methodologie eller Methodik».^ En inre rättsencyklopedi behandlade »en eller anden Retslzeres varsentligste Indhold», den yttre inskränkte sig till att förklara »Retsla:rens formelle Beskaffenhed», med vilken man förband en »juridisk Methodologie»; en del arbeten innehöll också en rättshistorisk översikt. En »blandet juridisk Encyclopjedie» förenade en inre och en yttre framställning. En rättsencyklopedi kunde vidare vara »almindelig» och omfatta »foruden den almindelige Retslarre alle bekiendte Lovgivninger, saavel de a:ldre som de nu gjeldende» eller »partikulair» och ha »de i en vis Stat gieldende Love eller deres videnskabelige Studium til Gjenstand»."^ Även dessa indelningar återger snarare Ffugos åsikter än allmänt bruk.*° Schlegel betecknade Ffugos egen rättsencyklopedi, som »er bleven optagen med udmxrket Bifald», som blandad.” Själv ville han skriva en yttre rättsencyklopedi, som också skulle innehålla »den fornodne juridiske Litterair Historic» i enlighet med kraven i ExamensF 1821. Tidigare danska yttre encyklopedier var Hoiers oavslutade arbete och Kofod Anchers »langt fortrinligere» framställning (del I, s. 150-154), medan Schlegel betecknade Hesselbergs Collegium och av senare arbeten bl.a. Mathias Hagerups systemför lekmän somexempel på inre rättsencyklopedier.*^ Schlegels rättsencyklopedi, somtill omfånget mera liknar en handbok än en propedeutisk lärobok,” är enligt författarens egen indelning ’allmän’ såtillvida, att redogörelsen för studiet av främmande rättsordningar, både historiska och samtida, upptar största delen av boken (s. 181-487). I synnerhet behandlas den romerska rätten och dess studium utförligt (s. 185-314), betydligt utförligare än studiet av dansk rätt (s. 112-174). Synvinkeln är naturligtvis dansk, och det ^ Schlegel, s. 5 f. OmSchlegels disposition, se även Tat7im, Handbuch, s. 189. ** Schlegel, s. 1. ^ Schlegel, s. 3. Hugo nämner dessa indelningar redan i »Lehrbuch der juristischen Encvclopädie», Berlin 1792, s. 2. Han omarbetade sin rättsencyklopedi senare flera gånger, vilket även noterades av Schlegel, som (s. V) ansåg, att Hugo därigenom erkänt, att denna rättsvetenskapliga litteraturformvar den svåraste och ingalunda ägnade sig till en ung författares »förste Prove-Arbeide». - Det kan nämnas, att Falck, s. 36, endast delade in encyklopedierna i »formelle, äulsere» och »innere oder materielle». " Schlegel, s. 8. Schlegel, s. 4 och 8 f. Tamm, Retsvidenskaben, s. 133.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=