26 så fruktade allmänna opinionen endast uppstå inom universitetets lärar- och studentkår. Myndigheterna försökte hindra varje form av politiska meningsyttringar (»om man nyser i Helsingfors, låter det som ett kanonskott i St. Petersburg», som man sade), och lärarkåren fick känna, var gränsen för den akademiska friheten gick. Docenten Adolf Iwar Arwidsson avsattes för evigt från Åbo Akademi år 1822; han flyttade till Sverige, där han gjorde sig känd som en ultrakonservativ politiker. Mindre bekant är, att även Calonius’ efterträdare, den år 1818 utnämnde Anders Erik Afzelius, tvingades ta avsked samma år.^° I Finland var forskningsresor utomlands inte enbart kommunikationsmässigt sett besvärliga. Under denna tid rådde det passtvång både för inrikes och utrikes resor överallt i Norden, och kontrollen av de akademiska kretsarna i Finland tog sig också uttryck i att man inte beviljade vetenskapsmän utrikes resetillstånd. Studenternas Uppsalaresor hade förbjudits redan år 1820, och i maj 1848 förbjöd man alla resor utomlands för universitetets lärare och studenter.^’ Inskränkningarna var motiverade ur myndigheternas synvinkel; den som kommunist stämplade hegelianen och fennomanen Johan Wilhelm Snellman antogs ha fått en farlig smitta under sina resor till Sverige och Tyskland åren 1839—1842. Det är möjligt, att förtrycksåtgärderna hade en inverkan på den rättsvetenskapliga forskningens inriktning och innehåll (se II 4.1.). Även då det gäller censuren representerade Danmark och Finland en kontinuitet, medan de politiska omvälvningarna i Norge och Sverige ledde till ett friare tryckfrihetsklimat. I Norge förbjöd Eidsvollgrunnlovens §108 all förhandscensur. I Sverige garanterades tryckfriheten i 1809 års RF (§86) och reglerades närmare i tryckfrihetsförordningarna 1810 och 1812. Censuren avskaffades fullständigt år 1810, men tryckfriheten inskränktes redan år 1812 genom att regeringen fick den s.k. indragningsmakten, rätten att dra in misshagliga periodica. Indragningsmakten användes flitigt under Karl Johans tid, men sanktionerna var lätta att kringgå. Tillämpandet fick med tiden farsartade drag, och indragningsmakten avskaffades helt år 1844. År 1815 inrättades jurysystemet i tryckfrihetsmål.^- 4.2. Bokhandel och förlag Antalet boktryckerier blev tillräckligt senast under denna period; t.ex. i Norge fanns det endast fyra små tryckerier år 1814, men i mitten av 1850-talet redan 59.^^ Publicerandet av juridisk litteratur hade därmed blivit en ren lönsamhetsfråga. Det bör framhållas, att den rättsvetenskapliga litteraturen hade få avOmArwidssonaffären, se närmare Klinge, Historia, s. 70 f. Klinge II, s. 76 och 189; Klinge, Historia, s. 150. Inger, s. 193. Pryser, s. 157.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=