25 alla skrifter under 24 tryckark (år 1846 nedsattes gränsen till sex ark). Polismästarna var censurmyndigheter, men ett administrativt förbud kunde överklagas till domstol. Fredrik VI blev med tiden allt mera känslig för varje form av kritik, och han medverkade till väckandet av många tryckfrihetsåtal. Kungen verkade också aktivt för införandet av en fullständig förhandscensur, vilket ledde till en omfattande tryckfrihetsadress från akademiska kretsar och till grundandet av Selskabet for Trykkefrihedens rette Brug år 1835. Tryckfrihetsåtalen upphörde med enväldets fall år 1848, och Grundloven 5.6.1849 stadgade i § 91 om tryckfrihet och förbud mot alla former av förhandscensur. Censuren och tryckfrihetsåtalen riktade sig i första hand mot den allt livligare politiska tidningspressen, och de var inget hinder för den rättsvetenskapliga, inte ens den statsrättsliga litteraturen. De politiska debatterna fördes därför ofta i beslöjade ordalag i olika vetenskapliga tidskrifter, och även 0rsteds tidskrifter komatt utgöra ett viktigt politiskt forum. I Finland bevarade man den gustavianska censuren, och man var år 1809 endast tvungen att förnya administrationen av densamma. Prokuratorn (=justitiekanslern) fick även i uppdrag att övervaka censuren av utländska skrifter i Åbo, och den gamle Calonius, som redan år 1771 i en tidningsartikel brutit en lans för tryckfriheten, var mycket liberal i sina avgöranden och instruktioner till ombuden i de olika städerna.Är 1823 skärptes kontrollen av utländska skrifter, och Rysslands index över förbjudna skrifter utsträcktes att gälla även i storfurstendömet. Granskningen skärptes ytterligare år 1851, och t.o.m. vetenskapliga skrifter från utländska högskolor censurerades, innan de överlämnades till universitetet i Flelsingfors. Inhemska publikationer måste naturligtvis förhandsgranskas, och censurens höjdpunkt nåddes med 1850 års censurförordning, som förbjöd publicerandet av all finskspråkig litteratur, med undantag av andaktslitteratur och skrifter med ekonomiskt innehåll. Under den mera liberale Alexander II:s regeringstid lättade klimatet. Man införde på försök tryckfrihet år 1865, men förhandscensuren återinfördes redan år 1867.^^ Även ett par docentavhandlingar censurerades på politiska grunder i Äbo på 1820talet, men den akademiska censuren inriktade sig främst på bevarandet av en teologisk renlärighet.'’'^ Ända in på 1860-talet försågs dock även juridiska arbeten på insidan av titelbladet med den gamla censurstämpeln »Imprimatur», »får tryckas». Den finländska censuren riktade sig i hög grad just mot det akademiska samfundet. I ett land, där borgerskapet var fåtaligt och utan högre bildning och där prästerskapet bodde kringspritt på landsbygden, kunde den av myndigheterna Skovgaard-Petersen, s. 167 ft. Litteraturhistorie 5, s. 163 och 167. Wredc, Rabbc Axel, Matthias Calonius, Hfors 1917, s. 367 f. Hcikel, s. 378, 438 f. och 475. Aiitio, s. 51 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=