RB 58

19 mina var i högsta grad påkallad och en sådan genomfördes i Danmark år 1821, i Sverige år 1812 och i Finland år 1817. Den nya danska examensförordningen, Forordning om det Juridiske Studium 26.1.1821, gjorde avlagd juris kandidatexamen obligatorisk för anställning i högre ämbeten, medan den s.k. examen för »ustuderede», dansk examen, krävdes av lägre juridiska ämbetsmän och advokater vid underrätterna. Examinas innehåll förnyades i betydande grad. Juris kandidatexamen skulle omfatta åtta ämnen: 1. en inledning till juridikens studium (»Retsvidenskabens Encyclopa:die»), 2. allmän rättslära (natur-, folk- och statsrätt), 3. dansk rätt inklusive sjö- och handelsrätt, landborätt och politirätt, 4. rättshistoria, 5. lagtolkningslära, 6. positiv folk- och statsrätt, 7. statistik och 8. romersk rätt. För att minska de tidsödande diktamensföreläsningarna bestämde förordningen, att föreläsningarna i mån av möjlighet skulle bygga på tryckta framställningar, en bestämmelse, som fick en stor betydelse för den danska juridiska litteraturens utveckling.3- Den lägre examen för »ustuderede», dansk examen, bibehölls ända till år 1931, men fick med tiden allt mindre betydelse, då antalet juris kandidater ökade.Personer med dansk examen tycks också ha haft svårt att erhålla sådana tjänster, till vilka man krävde juridisk utbildning, redan under förra delen av 1800-talet.I Norge ärvde man det danska systemet med en juris kandidatexamen på latin och en lägre, nu »norsk» examen.kand.- examens innehåll enligt fakultetens beslut av 22.2.1831 visar, liksom den ovan nämnda indelningen av lärarnas föreläsningar, att man i Kristiania noga följde med den danska utvecklingen.^^ Trots vissa skärpta krav inom universiteten redan kring sekelskiftet^^ visar den kungliga kungörelsen den 9 oktober 1812, hur lågt examenskraven sjunkit i Sverige. Preliminärexamen i den filosofiska fakulteten utvidgades till att omfatta även matematik och historia, och studietiden i den juridiska fakulteten skulle i princip vara fyra terminer. Av filosofie kandidater krävdes dock endast två terminers studier, och de som genomgått ett gymnasiumfick avlägga exaTamm, Studium, s. 380. Falk-Jcnscn — Hjorth-X'iclscn I, förordet. Rcd.tn titeln i Ryc, Bertel Christian, »Bemxrkninger, betreffende Underetssagforernes statsborgerlige Vxrd; Standens Nodvendighed og Vigtighed; dens Forhold til Staten; dens ringe Kaar og deraf flydende Onde; Forslag til at ophjelpe samme; Noget om Betingelserne for Adgang til Sagforer-Embedet; Forsvar for den ustuderede Jurist, m. v.» (Slagelse 1830; 59 s.; 8:o) berättar mycket om de stämningar, som rådde bland de »ustuderede» s.k. examinati juris. Även £. H. Holms »Den juridiske Examen for Ustuderede og de ustuderede Jurister i Danmark, I» (1857; 29 s.; 8:o) är en enda lång klagosång över dessa lägre juristers dåliga villkor. Sandvik, Handbuch, s. 464. Holm, s. 3 f., framhöll Norge som ett föregångsland, där regeringen »bölder redeligt hvad der er lovet» personer med norsk examen »i de angaacnde Besxttelse af juridiske Embeder i Norge emanerede Lover». ScAubert, UfL X (1870), s. 185. För Lunds del, se Almquist, s. 225 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=