12 upphävdes helt först genom 1866 års hantverkslov. Även handelns frigörelse skedde stegvis. 1842 års handelslov tillät handel på landsbygden, men endast för privilegierade handelsmän utanför en tremils skyddszon från städerna, och de sista skrankorna för handeln avskaffades så sent somår 1882. I Sverige förbereddes näringsfriheten genom 1846 års fabriks- och hantverksordning, som slopade skråtvånget. Genomhandelsordningen från samma år blev minuthandel på landsbygden tillåten, men liksomi Danmark och Norge gynnades städerna av en skyddszon, också i detta fall på tre mil. Fullständig näringsfrihet infördes genom en förordning år 1864. I Finland bedrev man en rent merkantilistisk näringspolitik under Nikolai I:s hela regeringstid och liberaliseringen började först i slutet av 1850-talet. Fiandel på landsbygden tilläts år 1859, skråväsendet avskaffades år 1868, och full näringsfrihet infördes år 1879. Liberaliseringen av näringslagstiftningen var emellertid bara en förutsättning för industrialismen, som först så småningom kom igång i Norden mot periodens slut. Ännu hungeråren i Sverige och Finland i mitten och slutet av 1860-talet var en typisk företeelse för ett förindustriellt samhälle. Näringsfriheten gynnade också kvinnorna, vilkas rättsliga ställning även i övrigt förbättrades under perioden. I Danmark förnyades DL:s arvsrätt år 1845, men först år 1857 jämställdes kvinnor och män i detta avseende. Samma år blev ogifta kvinnor somfyllt 25 år myndiga.^ I Norge infördes lika arvsrätt (med en femårig övergångstid) år 1854. Ogifta kvinnor som fyllt 25 år blev myndiga redan år 1845, men behövde en kurator. Äldern sänktes till 18 år år 1863, samtidigt somkravet på kurator bortföll för 25 år fyllda."^ Ogifta kvinnor över 21 år kunde få näringsbrev för hantverk enligt 1866 års hantverkslov. I Sverige genomfördes lika arvsrätt för män och kvinnor år 1845. Från år 1858 kunde ogift kvinna, somfyllt 25 år, bli myndig efter ansökan hos domstol; kravet på ansökan avskaffades år 1863. I Finland, där ändringar i 1734 års lag inte kunde genomföras utan lantdagens medverkan, fick kvinnor på landsbygden lika rätt till arv först år 1878. I en förordning från år 1864 bestämdes det, att ogift kvinna blev myndig efter anmälan till domstol vid 21 års ålder och utan anmälan vid fyllda 25 år. Gifta kvinnor förblev omyndiga i alla länder under denna period. Då den senare rätt berömde tyske rättslärde Karl Welcker, somvid denna tid var extraordinarie professor i Giessen, år 1814 fick en kallelse till en professur i Kiel, kunde han endast flytta genom att bege sig ut på en veckolång fotvandring. Hela sin egendombar Welcker i ryggsäcken; endast sina böcker hade han skickat med postskjuts.^ Det är uppenbart, att kommunikationernas utveckling hade en stor betydelse även för rättsvetenskapsmännens mobilitet och ^ Diiheck, Handbuch, s. 38. Sandvik, Handbuch, s. 386 och 395. Morav, s. 10.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=