11 peiska reaktionens högborg under Nikolai I:s regeringstid, men genom Alexander II:s trontillträde år 1855 fick liberalare stämningar möjlighet att komma till uttryck även i Finland. Även den svenska inrikespolitiken visar, att regentens person och den personliga kungamakten var realiteter under den här behandlade perioden. Trots strävan till maktbalans i 1809 års RF talade man gärna omdet kungliga »allenastyrandet» under Karl Johans tid (1818-1844). Även i Norge råkade Karl Johan, trots sin personliga popularitet, tidvis i konflikter med stortinget. Den efter tidens mått mätt demokratiska Eidsvollgrunnloven hindrade emellertid inte, att ett tunt ämbetsmannaskikt komatt inneha den reella makten framtill 1880-talet. Ett genomgående drag i inrikespolitiken i de nordiska länderna var kampen mellan konservativerna, högern, och liberalerna, (den borgerliga) vänstern, medan olika socialistiska riktningar ännu hade en perifer betydelse. »Freden, vaccinet och potäterna» (Tegnér) var avgörande för periodens starka befolkningsökning inte bara i Sverige, utan också i de övriga nordiska länderna.Utvidgningen av åkerarealen kunde inte hålla jämna steg med befolkningsexplosionen, och den obesuttna lantbefolkningen, husmännen, torparna, statarna, inhyseshjonen m.fl. ökade kraftigt såväl i absoluta tal som procentuellt. Den tilltagande fattigdomen, pauperismen, betraktades som ett brännande problem i alla de nordiska länderna. Fattigvårdslagstiftningen, den första socialrätten, blev ett nytt rättsområde, som dock i förhållandevis ringa grad uppmärksammades av rättsvetenskapen. Jc^rdbruket, »potäterna», förblev den viktigaste näringsgrenen genom hela perioden och sysselsatte största delen av befolkningen. År 1815 var den merkantilistiska ekonomiska politiken förhärskande överallt: handel och sjöfart var med få undantag borgerskapets privilegium, hantverk bedrevs främst inom skråväsendets ram, och handel och hantverk var i princip förbjudna på landsbygden. Införandet av näringsfrihet hörde till tidens hetaste politiska stridsämnen, och avskaffandet av den traditionella näringslagstiftningen skedde stegvis och rätt långsamt. I Danmark var enligt DL 3-13-23 hantverkare med få undantag förbjudna att verka på landsbygden, och hantverksbestämmelserna skärptes ännu på 1810- och 1820-talcn. Grundloven 5.6.1849 stadgade (§ 88) i princip full näringsfrihet, som förverkligades genom Loven om fri nasring 1857: skrånas och städernas hantverksmonopol avskaffades. Den s.k. Hokerloven tillät år 1856 handel på landsbygden, men endast utanför en enmils radie från torget i närmaste stad, en skyddszon, som upphävdes först år 1920. I Norge började man upphäva det gamla privilegiesystemet genom hantverksloven år 1839, som avskaffade städernas hantverksmonopol, men skråtvånget ~ Sc i svnncrhct Pryscr, som, s. 38-40, drvftar just vaccinets och potatisodlingens avgörande betydelse för den norska befolkningsutvecklingen. Jfr Skovgaard-Peterscn, s. 108: »Udstykning, kartofler og vaccination var vigtige faktorer ...».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=