6 Sand0e 0rsteds privatretlige forfatterskab» och Sten Gagnérs artikel »0rsteds vetenskap, de tyska kriminalisterna och naturrättsläran» (1980).“^ Av övriga nyare undersökningar kan man framhålla vissa avsnitt i Jörgen DalbergLarsens doktorsavhandling »Retsvidenskaben som samfundsvidenskab» (1977),’° artiklarna i »Anders Sandoe 0rsted 1778-1978», Tamms föredrag »Anders Sandoe 0rsted og den historiske skole i Danmark» (1980)" och samme författares artikel »Maskeballet. Teorier om den juridiske person i dansk retsvidenskab i det 19. århundrede» (1981), i vilken förutom 0rsteds även P. G. Bangs och Scheels åsikter analyseras.’- Den äldre 0rsted-forskningen är inte heller utan intresse. Denna litteratur inleddes redan år 1884 av Garl Ussings doktorsavhandling »Anders Sandoe 0rsted som Retslzerd, et Brudstykke af den dansk-norske Retsvidenskabs Historie». Den tidiga 0rsted-forskningens viktigaste arbete är det tredelade verket »Anders Sandoe 0rsteds Betydning for den danske og norske Retsvidenskabs Udvikling», i vilket Johannes Nellemann behandlade 0rsteds betydelse i allmänhet samt inomprocessrätten (1885), H. 0llgaard 0rsted och privaträtten (1887) och slutligen Garl Goos 0rsteds betydelse för moral- och rättsfilosofin samt straffrätten (1904-1906). Kanoniseringen av forskningsobjektet nådde sin höjdpunkt i Dahls författarskap, t.ex. i »Anders Sandoe 0rsted somRetsl^erd» (1927), där geniförklaringen av 0rsted är en belastning i framställningen. Troels G. Jorgensen, som i ett dussintal böcker och artiklar behandlade 0rsted, bemödade sig däremot omett mera objektivt betraktelsesätt; av Jorgensens arbeten kan nämnas »Anders Sandoe 0rsted som Dommer» (1928) och »Anders Sandoe 0rsted. Juristen og Politikeren» (1957). Jorgensen föranstaltade även en nyutgivning av 0rsteds skrifter. Intresset för 0rsted har emellertid lett till, att övriga samtida rättsvetenskapsmän hamnat i skymundan eller främst fått uppträda somexempel på 0rsteds inflytande. Ett undantag är den av Troels Jorgensen skrivna biografin »A. F. Krieger. Juristen - Politikeren - Borgeren» (1956), vars titel emellertid redan visar, att rättsvetenskapen inte står i förgrunden. - Den sparsamma isländska 1800-talslitteraturen efter Magnus Stephensen har inte noterats av den rättshistoriska forskningen. Den första framställningen av den unga norska rättsvetenskapen komut redan år 1870: L. M. B. Auberts grundliga »Historiske Oplysninger omdet Juridiske Fakultet ved det Norske Fredriks Universitet».’^ Även Fredrik Stängs »Retsvidenskapen», som i mycket byggde på Auberts artikel, behandlade temat ur TfR 1980, s. 367-444. Sc Dalberg-Larsen, s. 21\ ff. " Den historiska skolan och Lund, s. 25—18. Rättsvetenskap och lagstiftning i Norden, s. 185-205. '3 UfL X (1870), s. 121-127 och 185-195.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=