163 KöpskillingXI:2. J. B.» (1815; 32 s.; 8:o) med Olof Rabenius och Calonius som de viktigaste auktoriteterna. Också Lindblad behandlade förmögenhetsrättsliga, främst fastighetsrättsliga ämnen i några mindre monografier. Den äldsta, »Omprescription enligt Sverges lag» (1827; [VJ + 143 s.; 8:o; 2. helt och hållet omarb. uppl. 1843), var enligt förordet ursprungligen avsedd att försvaras som en doktorsavhandling i Uppsala, »men sedan den under arbetet växt utöfver gränsorna för ett sådant ändamål» (!), hade författaren beslutat att utan akademisk granskning ge ut »förstlingen av sina litterära försök till sakkunniges bepröfvande». Bokens huvudindelning bygger på skillnaden mellan preskription i civil- och brottmål, och i enlighet med traditionen från 1700-talet (del I, s. 295 ff.) behandlade Lindblad hävden (även urminnes) som en del av den civilrättsliga preskriptionen."^^ I »Omskyldigheten att bebygga, underhålla, och häfda boställen samt andra hemman, som innehafvas under besittningsrätt, I-II» (1833; 56 s.; 8:o) bröt författaren en lans för den historiska skolans uppfattning av rättshistorien som en integrerad del av rättsdogmatiken (se III 1.2.2.). Den lilla dissertationen »OmSkifte af jord enligt Sveriges gamla lagar» (1838; 28 s.; 4:o) innehåller exempel på författarens ovanligt starka intresse för den danska rättsvetenskapen: redan i de första sidornas fotnoter förekommer Torfasus, Mandix, Hurtigkarl, Orsted och Kofod Ancher. Juris kandidaten Nic. Aug. Fröman skrev som specimen för en adjunktur vid Uppsala universitet en dissertationsserie »De jure retractus gentilitio observationes, I-V» (1844-1845; 73 s. +bilagor; 8:o), somfakulteten dock underkände i två repriser och somledde till en av de dispyter, i vilka Lindblad var inblandad. För att försvara sig och få stöd av offentligheten gav Fröman ut en svensk översättning »Anmärkningar omBörds-Rätten» (1846; XXXI-1-86 s.-l-bilagor; 8:o), till vilken han bifogade fakultetsprotokollen, som visade, att av fakultetens professorer Bergfalk och Boethius i motsats till Lindblad och Delidén röstat för godkännande. Fröman publicerade också de berömmande utlåtanden, somhan på begäran hade fått av Hans Järta samt av Nordströmi Helsingfors. Polemiken har intresse därigenom, att både Järta och Nordström betonade vikten av en historiskt grundad tolkning av gällande rätt. Broomés sakrättsliga avhandling »De Vi atque ambitu Donationis in Lege Suecana Commentatio» (1851; 26 s.; 8:o) är endast minnesvärd som den sista juridiska dissertationen på latin i Norden. Landtmansons »Om Commodum Possessionis och Besittningsskydd» (Uppsala Universitets Årsskrift 1863; 44 s.) var liksomförfattarens övriga skrifter så starkt rättshistoriskt präglad, att han komfram till gällande svensk rätt först femsidor före avhandlingens slut. I detta fall inleddes dock framställningen av »Den rättsphilosophiska behandLindblad, Prescription, s. 27 ff. och 116 ff. 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=