140 Dunker talade omStängs »classiske Va^rk over vor offentlige Ret» (1845).*^° I sin framställning av den norska rättsvetenskapens första sekel ville Stang d.y. inte själv prisa sin farfar, utan nöjde sig med att utförligt citera Auberts och Aschehougs berömmande uttalandend^* Treschows postuma »Om Norges Grundlov» (1834; 318 s.; 8:o) utkom året efter Stängs framställning. Filosofen Treschow saknade juridisk utbildning, och utgivaren betecknade arbetet, som även innehöll två av Treschow skrivna äldre förslag till en konstitution och en avhandling omdet nationella välståndet, sompolitiskt. Författaren skall ha byggt sitt politiska systempå tre punkter: »den storst mulige Nationalvelstand, den meest almindelige Cultur og fuldkommen Tanke- og Trykkefrihed».*^- Välståndet kunde enligt Treschow endast uppnås genom ett statsdirigerat näringsliv, och denna antiliberala tendens väckte avsky hos samtidens läsare.Även omTreschowinte stödde den ekonomiska liberalismen, tyder framhävandet av trvckfriheten på att han inte var främmande för politiskt liberala tankar. Gaarders exegetiska grundlagskommentar »Fortolkning over Grundloven og de ovrige Love, som danne Norges Riges offentlige Ret» (1845; V+558 s.; 8:o), var efter Stängs bok periodens utförligaste statsrättsliga arbete i Norge. Gaarder motiverade arbetet med bristen på »en ganske kortfattet til Videnskabens og det konstitutionelle Livs n^ervasrende Standpunkt svarende Fremstilling af vor offentlige Ret». Fian sade sig dock inte heller själv vara i stånd att skriva en sådan, eftersomden offentliga rätten i den i och för sig rikliga tidigare litteraturen inte ännu blivit så uttömmande behandlad eller tolkningarna hade vunnit en sådan hävd eller kunde anses för så ofelbara, att det var möjligt att skriva ett kompendiumpå grundval av de tidigare framställningarna.Gaarder medgav sig dock i synnerhet stå i tacksamhetsskuld till Stängs framställning, även om han på många och väsentliga punkter var av olika åsikt än denne.'^5 Gaarder betonade också, att han »i mange og va;sentlige Punkter» avvek »ei alene fra hvad mine Forgjsngere i Behandlingen af den grundlovbestemte Ret have antaget, men ogsaa fra hvad der i Praxis af Storthingene, Regjeringen og Domstolene er befulgt som det Rigtige».*^^ Boken var inte i första hand avsedd »for egentlige Jurister, men for enhver Statsborger med almindelig Dannelse, sominteresserer sig for vor offentlige Ret». Gaarder tog också med en del »statsretlige Betragtninger og kritiske Bem^erkninger» till Gaarder, s. IVnot Dunker, s. 2. Stang, Retsvidcnskapen, s. 84 ff. Se även Castbergs berömav arbetet, TIR 1964, s. 119. Treschozc', Utgivarens förord. Seip /, s. 98. Gaarder, s. I. Gaarder, s. IVnot Gaarder, s. III.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=