135 (1845; 105 s.; 8:o), i vilken han på ett blomsterrikt språk försvarade folket mot ämbetsmannaväldet^'^^ Lasson gav också ut en omfångsrik monografi, »Om Appel i civile Sager ifolge den norske Lovgivning» (1869; IV+419 s.; 8:o). Monografin byggde på de anteckningar, som författaren hade gjort som ordförande för den år 1853 tillsatta processlagkommissionen. Då planerna på en processrättsreformsenare skrinlädes, förblev materialet otryckt, men författaren ansåg, att det fanns behov för en ä jour förd framställning av den del, som behandlade »vor nu gja:ldende Ret og Praxis, sammenholdt med Danmarks». De redan i Eidsvollgrunnloven nämnda önskemålen om en ny civillagbok och strafflagbok hade redan tidigt lett också till planer på en fullständig processrättsreform, och i synnerhet frågan omjurysystemets införande väckte liksom i Danmark en livlig politisk debatt. Ar 1845 beviljade stortinget medel för forskningsresor utomlands. Regeringen gav följande år medlen åt Emil Aubert och Munch-Rxder för studerandet av juryinstitutionen och bestämde samtidigt, att Aubert skulle ta sig an de europeiska länderna, Munch-Rxder Nordamerika.'°^ Resestipendiet resulterade i två voluminösa skrifter, av vilka Auberts »Ommundtlig Rettergang og Edsvorne. Indberetning i Anledning af en efter offentlig Foranstaltning foretagen Reise i England, Skotland, Frankrig, Belgien og de preussiske Rhinprovinser, for at undersoge og indsamle Erfaringer angaaende disse Institutioner» (1849; VII+688 s.; 8:o) komut först. Aubert var i sitt förord mycket anspråkslös och konstaterade, att hans undersökning inte gjorde »Fordring paa nogen Originalitet; men indeholder kun en Compilation om hvad der allerede er skrivet om Edsvorneretter». Arbetet saknade också »videnskabelig Orden og Methode...; Fremstillingen er mere rhapsodisk og fragmentarisk end systematisk...», eftersom författaren inte hade tänkt sig »dette Skrift som noget egentligt videnskabeligt Arbeide, men blot som en Samling af Materialier til at bedomme Jury-Institutionens Gavnlighed og Anvendelighed hos os». Därför avstod författaren också från »at yttre nogen decideret Mening til eller fra».^®^ Anspråkslösheten är uppenbarligen överdriven, och Auberts verk inleddes av en utförlig översikt över juryinstitutionens historia (s. 1-132). Kapitlet »Ideer og Antydningar» (s. 591-600) visar också, att han inte helt ville avstå från att framföra sina åsikter. Munch-Rasders ännu digrare arbete »Jury-Institutionen i Storbritanien, Canada og de forenede Stater af Amerika. Indberetning i Anledning af en efter offentlig Foranstaltning foretagen Reise, 1—3» (1850-1852; sammanl. nästan 106 Lerche, Nudvcndigheden, s. 4 ff. Lasson, Appel, Forord. Se Emil Aubert, s. III. Emil Aubert, s. IV' t. 105 106
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=