129 tydlig kritik av både Schweigaards metod och dennes resultat märkbar, och enligt Lasson var hans åsikter »i mange v^sentlige Henseender ... afvigende» från Schweigaards.^"^ Lasson ville ge »en systematisk Fremstilling saavel af Theorie somaf Praxis i Strafferetten». Det var viktigt att känna till utländsk straffrättsdoktrin och lagstiftning, eftersom Criminallovens författare hade tagit »Hensyn til Criminalphilosophiens L^restetninger og andre Landes Straffelove» och eftersomman annars inte kunde få »en rigtig Opfatning af dette i saa mangfoldige Henseender ypperlige, men indviklede Lovarbeide». Bokens titel, handbok »i Criminalretten», antydde, att arbetet inte endast behandlade norsk »Straffelovgivning, men ogsaa iovrigt alt hvad den videnskabelige Jurist behover at vide om Strafferetten». Lasson angav sina litterära källor i fotnoterna, och han sade sig främst begränsa sig till dansk-norsk doktrin »og de fremmede Vasrker, som deri ere omhandlede».^^ Vikten av straffrättsteorin märks särskilt i den allmänna delen, och kapitelrubriker som »Om Criminalrettens Plads i Retssystemet», »Criminalphilosophiens Forhold til den positive Strafferet», »Om Vigtigheden af at kjende Strafferettens överste Princip», »De forskjellige Straffetheorier» och »Livsstraffens Retm^ssighed»^^ vore nog otänkbara i ett arbete av Schweigaard. Då Lassons arbete utkom, hade Criminalloven varit i kraft några år, och det var naturligt att undersöka, hur lagens stadganden tolkats i rättspraxis. Medan Lasson endast använde de viktigaste arbetena inom doktrinen, kunde ett »lignende Maadehold ... vanskeligere iagttages med Hensyn til Anforslerne af mserkelige norske Retsdomme». Lasson hade här nytta av sitt ämbete som domare, och han citerade, förutom tryckta domar i olika juridiska skrifter, »undantagelsesviis ogsaa ... Domme i Sager, hvoromingen anden Oplysning kunde gives, end hvad Forf. ved private Nedtegnelser eller af Hukommelsen saae sig istand til». Lasson medgav, att verket blivit »vidloftigt nok», men det torde »ikke indeholde Noget, somikke enten for Theoretikeren eller den practiskeJurist er af Interesse».^^ Lassons sista arbete var »En Samling af Bidrag til Strafferetten» (1871-1872; X+624 s.; 8:o), vars första avdelning följde systematiken i Criminalloven, medan den andra avdelningen behandlade i lagen inte upptagna brott och nyare lagstiftning. Genomsamlingen ville Lasson föra sin handbok ä jour med senare rättspraxis, men däremot inte med rättsvetenskapen, eftersom den nyare lagstiftningen och litteraturen var alltför omfattande. Lasson sade sig dock beakta, förutom Feuerbach, 0rsted, Mittermaier och deras samtida, ett imponerande antal nyare tyska skribenters arbeten: »Abegg, Arnold, v. Bar, Beseler, Lasson /, s. III. Lasson I, s. III f. Se Lasson I, Indhold. Lasson I, s. IVf.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=