128 ran, men den Innehöll implicit ett påstående om, vad som saknades i Schweigaards arbete: teoretiska utläggningar, en fast systematik osv. Arbetet är till största delen en exegetisk kommentar (från del I, s. 141), och t.o.m. Stang påpekade, att Schweigaard »tilsidst er gaat tra:t under utarbeidelsen, og at de sidste kapitler er mindre indgaaende behandlet end de tidlige».^° Det bör givetvis framhållas, att arbetet är en framstående prestation och ett behövligt tolkningshjälpmedel till den nya Criminalloven. Trots sitt förakt för allt tyskt inledde Schweigaard på traditionellt sätt sin framställning med en straffrättens allmänna del (utan rubrik, s. 1-140), som var den vetenskapligt mest givande delen av verket. Denna del består av kapitlen: »Indledning. Oversigt over de til den nye Criminallov horende Forarbeider og Skrifter» (s. 1); 1. »Om Gra^ndsen mellem den nye Straffelov og den arldre framdeles gjxldende Criminalret» (s. 5); 2. »Omden nye Straffelovens Indflydelse paa den a;ldre framdeles gja^ldende criminelle Ret» (s. 22); 3. »Om den nye Criminallovs Indflydelse paa Civilretten» (s. 35); 4. »Omden nye Criminallovs Indflydelse paa Processen» (s. 50); 5. »Omden Tidsgramdse, fra hvilken Criminallovens Virksomhed begynder» (s. 87) och 6. »Almindelige Bemasrkninger angaaende Criminallovens Fortolkning» (s. 116-140; se även III 1.5.). Det är märkbart att även den allmänna delen hade ett utpräglat praktiskt svfte. Schweigaards kommentar följdes snart av Lassons »Haandbog i Criminalretten. Den almindelige Deel» (1848; X+453 s.; 8:o) och »Den specielle Deel, I, OmForbrydelser mod det Offentlige» (1849; V+367 s.; 8:o), »II, OmForbrydelser mod Private, a. OmForbrydelser mod Person» och »b. OmForbrydelser med Hensyn til Gods og Formue» (1850-1851; VI-i-528 s.) och »Supplement ... indeholdende nyere Retsdomme, Straffebestemmelser og Anskuelser, vedkommende Strafferetten» (1858; 197 s.). Stang d. y., somredan på grund av sitt motsatsförhållande till Hagerup höjde Schweigaard till skyarna (se del IV), ansåg Lassons arbeten vara mycket underlägsna Schweigaards och dessutom vara »repertorier for praktisk lovkyndighed mere end de er haandboger i retsvidenskap».^* Detta påpekande får läsaren att betvivla, att Stang överhuvudtaget hade bekantat sig med Lassons straffrättsarbete, och Michalsen har också tecknat en betydligt mera nyanserad bild av Schweigaards och Lassons likheter och olikheter som straff- och processrättslärda.^- Lasson själv ansåg sin handbok vara snarare ett komplement än en konkurrent till Schweigaards kommentar och närmast en ersättare till 0rsteds straffrättsframställning i AfR:s III-V band (se ovan 1.6.).^^ Redan i förordet till den allmänna delen är dock också en Stang, Rctsvidenskapen, s. 92. Stang, Rctsvidenskapen, s. 97. Michalsen, TfR 1997, s. 365 ff. Lasson I, s. V.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=