RB 58

82 lighed og det Danske i Szerdeleshed» (1834; VIII+191 s.; 8:o), »Et Forsog» skrivet av borgmästaren i Helsingör I. A. Stenfeldt. Även Neckelmanns »Om Kommunevjesenet i Danmark» (1836; VI+192 s.; 8;o), som författaren själv bekostade, var ett rättshistoriskt präglat arbete och innehöll »Om Kommunevassenets Historie» (s. 2—72) samt texten till »Wilckor og Artikler» från år 1609 för Randers, där Neckelmann var borgmästare och byfoged. Av författarens i förordet uppräknade källor kan man nämna Loccenius’ »Antiquitates SveoGothici» och Geijers Sveriges historia. Stiftamtmand Lucas de Brettons »Systematisk Haandbog i Lovgivningen om Fattig-, Skole- og Veivassenet, I-II» (1844-1846; 8:o) var såtillvida ett kommunalrättsligt arbete, som författaren motiverade sitt arbete med att alla dessa frågor i stort sett lämnats åt kommunerna. De osäkra politiska förhållandena i Danmark på 1840-talet illustreras av att Bretton betonade den kommunala självstyrelsens välsignelser såväl i absoluta somi konstitutionella monarkier och ’representativa regeringar’.-°^ Det första bandet (VI+340 s. +reg.) behandlade fattigvården, och det bör märkas, att författaren (liksom 0rsted) deducerade den fattiges rätt till statligt understöd från samhällsfördraget: staten var lika förpliktad till att ge understöd åt fattiga somtill att beskydda äganderätten.-'OI den andra delen (11 +80+45 s.) behandlade Bretton vägväsendet, eftersom detta nyligen reorganiserats;-'' någon tredje del omskolväsendet utkomaldrig. Av de få finansrättsliga skrifterna kan endast nämnas Ludvig Ghristian BrinckSeidelins »Populair Fremstilling af det danske Skatte- og Afgiftsv^esen» (1840; VIII +218 s.; 8:o). 1.9. Den positiva folkrätten Medan folkrätten i traditionell mening var en del av naturrätten, ius natura: et gentium, var den positiva folkrätten ett rättsområde, vilket byggde på internationella traktater och sedvanor och i vilket den naturrättsliga folkrätten endast var en subsidiär rättskälla.-'’ Den positiva folkrätten kallades därför också »practisk-europarisk Folkeret», även om man betonade, att också Förenta staterna och de forna spanska och portugisiska kolonierna i Syd- och Mellanamerika hörde till densammas krets.Som läroämne kunde den positiva folkrätten indelas i den allmänna folkrätten, som behandlade av »alle eller dog de fleste civiliserede Nationer» erkända rättsregler, och den partikulära eller speciella, sombehandlade en viss nations rättsförhållanden till andra nationer.-''* ^39 Bretton I, s. IVf. Bretton /, s. 7. Se även Orsted, Haandbog I, s. 561 f. Bretton II, Forord til anden Deel. Kolderup-Rosenvinge, Folkeret, s. 7. Koldernp-Rosenvinge, Folkeret, s. 2. Koldernp-Rosenvinge, Folkeret, s. 5.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=