94 Besittning och hävd i normoch lärd diskurs somDonahues exempel/’ att principerna ombesittarens förmåner inte låter sig tillämpas mekaniskt, eftersom faktiskt innehav av och erkänd rätt till produktionsmedel inte alltid överensstämmer — i alla fall inte i feodala eller kapitalistiska ekonomier. Diskussionen omurminnes hävd De medeltida lagarna var inte särskilt utförliga i sin beskrivning av vad urminnes hävd var, och hur den skulle tillämpas. Landskapslagarna saknade helt omnämnande av urminnes hävd,'^^ och Magnus Erikssons och Kristoffers landslagar innehöll endast de lakoniska orden »till dess att urminnes hävd kommer till». I det lagstiftningsarbete, som pågick under 1600-talet, ägnades företeelsen urminnes hävd däremot större uppmärksamhet. Karl IX:s lagförslag Innehöll den »klassiska» definitionen av urminnes hävdd"* »där ingen minnes, ej heller av sagu hört haver, eller ock inget brev eller [injsegel finnes, huru han det fångat haver: det må ingen kvälja».Det rosengrenska lagförslaget diskuterade också urminnes hävd utförligt. Här fastslogs bland annat hur många vittnen sombehövdes för att styrka ett sådant hävdeanspråk, hur gamla vittnena skulle vara, och från vilken tidpunkt somman borde börja räkna hävden. Det rosengrenska lagförslaget är intressant av flera anledningar. För det första har förslaget uppenbarligen varit bekant och spritt, trots att det aldrig antogs. Åtminstone fem avskrifter av förslaget har bevarats (i Nordinska och Palmskiöldska samlingarna)."^^ Det anges där att det handlar om hur »de gamle» uppfattat urminnes hävd; att det rör sig om det rosengrenska förslaget noteras ej explicit, utan framkommer först vid en textjämförelse. Att dessa avskrifter bevarats ser jag somett tecken på att det fanns ett behov av ytterligare vägledning, på grund av att landslagen var så kortfattad beträffande denna hävdeform. Det rosengrenska förslaget var nämligen ganska utförligt. Här fastslogs t.ex. exakt hur lång tid som skulle krävas för att ett innehav skulle räknas som urminnes (9 plus 55 år). Förslaget är, för det andra, anmärkningsvärt eftersom det laborerar med två varianter av laga hävd', det är detta som gör det så svårt att förstå dess innebörd. Jag vill dock hävda att texten skall tolkas på följande sätt: Om någon förvärvar jord genom ett av de laga fången, och får
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=