RB 57

78 Möjligheter till hävd: några bakgrundsfaktorer också att Flat rätteligen skulle ha 8 öresland i bolbyn och 11 öresland i Angeby, men att det nu inte ens hade en tredjedel av dessa ägor, varför det också legat öde en tid. Angeby hade å andra sidan bestått av fem hemman förr, men nu fanns där sex.^^ Den omtvistade utjorden kunde mte heller sägas ha varit borta från Flat i urminnes tider, ty åren 1653 och 1655 hade en bonde i Angeby vittnat om att han mindes att denna jord fordom hävdats under Flat. Carl Andersson gjorde också ett antagande om att utjorden aldrig kunde ha lämnat Flat (på 1580-talet) genomnågot laga fång, ty i så fall skulle utlagorna från Flat ha reducerats i motsvarande mån. Han menade därför att fru Karin besatt denna mark »med orätt hävd».^^ I argumentationen märker vi dels hur skatten användes somriktmärke och rättsgrund - man borde ha jord i proportion till sin skatt - dels hur motparten antyds ha gjort sig skyldig till ett inkräktande. Trots detta fann referenten Magnus Larsson, liksom lagmansrätten före honom, att det var säkrast att »pronunciera pro possidente», dvs. att ge den nuvarande besittaren Karin Månesköld rätt att behålla jorden. Som ett skäl angav han att det var oklart hur utjorden ursprungligen, dvs. 1554, hade gått från Ängeby till Flat. Lagmansrätten pekade dessutom på att det inte gått att återfinna utjorden i fråga vid rannsakningen i Ängeby år 1658. Möjligen hade den då legat inom ett frälsehemmans ägor, men någon fullständig visshet gick inte att få. Och hur somhelst så hade urminnes hävd uppstått, somingen fick kvälja; här stödde man sig på orden i jordabalken 1. Att man faktiskt inte kunde hitta utjorden, trots att man hade män på platsen somletade, är tankeväckande och belyser hur svårt det kunde vara för rätten att skapa sig en egen bild av den fysiska miljö, i vilken stridande rättsanspråk komi konflikt med varandra. Det påminner oss också om Staffan Helmfnds iakttagelser att utjordar kunde vara svåra att finna.Agolotternas fördelning inom Ängeby måste ha förskjutits väsentligt mellan 1584, då Flat förlorade utjorden, och 1658, då rannsakningen skedde. Att utjorden inte kunde återfinnas tyder också på att parterna var oförmögna att peka ut den. Det måste i sin tur tolkas som att den utjord de stred ominte var något konkret utan en ideell andel i byn Ängeby. Slutligen belyser fallet kronans svårigheter att etablera effektiv kontroll över sin egendom. I detta fall var man ju så lyckligt lottad att kronohemmanets innehavare, Carl Andersson, brydde sig om att

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=