74 Möjligheter till hävd: några bakgrundsfaktorer nämnda forskarna har dock ställt frågan hur synen på ägarförhållandet påverkades av dessa förskjutningar i bebyggelse och befolkning. Med vilken rätt lade granngårdar beslag på ödelagda marker? Fanns det över huvud taget någon rätt att tala om, eller handlade det i grund och botten om ett olagligt och orättfärdigt beteende? Den ende somgenomsitt ordval antyder något omdetta är Helmfrid, när han talar omhur utjordarnas uppslukande fallit ur böndernas minne. Även omdetta bara är en (möjligen oavsiktlig) antydan, så pekar den ändå i rätt riktning. Sannolikt var det så att man genom att påstå att ingen mindes annat än att man hade rätt till jorden kuncåe få behålla den. Med andra ord: det bör ha varit crenom att O stödja sig på urminnes hävd, som man kunde legalisera sitt faktiska innehav av öcielagd )ord. Vad lagen sade Den närmast föregående utredningen har riktat uppmärksamheten mot tre samhällsförhållanden som bör ha bidragit till att situationer kunde uppstå, i vilka någon »bara» hade jord utan att kunna visa hur det kom sig. Det handlade om hur jordöverlåtelser kontrollerades, om att det fanns skiljaktiga uppfattningar beträffande byns juridiska status (och därmed om hur stor rätt enskilda bvmedlemmar hade till konkreta jordlotter) samt omförekomsten av öcieläggelse, i bokstavlig eller i mer överförd bemärkelse. Dessa faktorer bör ha kunnat bidra till att urminneshävd-anspråk aktualiserades - detta är ciock en hypotes, somskall undersökas i de följande kapitlen. Men innan vi följer upp det spåret, måste det klargöras hur 1600-talets lagar såg på jordinnehav som uppstått i samband med dessa tre situationer. Det var naturligtvis förbjudet att sälja jord som tillhörde någon annan. Likaså var det förbjudet att inkräkta på den egna byns område (utöver ens andel) eller byar emellan, enligt byggningabalken. Inomby fick oskiftad mark inte föreandlas till åker, äng eller humlegård innan skifte ägt rum. Den, som trots detta bröt ny mark, hade förverkat sitt nedlagda arbete och skulle dessutombötfällas.'^“ Mellan byar skulle det finnas tydliga råmärken, och blev det tvist om dessa skulle opartisk ägosyn äga rum (BB 26).'^' Betesmarker, som låg mellan byar, skulle delas med ledning av råmärken, om sådana fanns. Saknades de, skulle byarna ta hälften var. En fridlvst skog mellan byar skulle också delas med ledning av råmärken, men
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=