RB 57

58 Perspektiv, begrepp och angreppssätt avläggande för alla som var anställda vid hovrätten, inklusive sekreterare och skrivare. Rättegångsprocessen reglerade i detal) hur målen skulle hanteras. Det är här viktigt att lägga märka till att man föreskrev två möjliga handläggnmgsordmngar. Omsaken var så »ringa» att man genast och utan långt övervägande kunde fälla dom, skulle sekreteraren efter domarnas »goda betänkande» författa domen, som sedan lästes upp för parterna.Omsaken ansågs vara »hög» och »viktig», blev handläggningen betydligt mer omständlig. Två domare utsågs då att vara referenter i målet (snart övergick man dock till att ha bara en referent). Dessa gick igenom alla hancihngar i målet, och författade ett motiverat förslag till dom (referentens votum). Referenten/referenterna föredrog sedan målet inför den övriga rätten. Därefter diskuteracie man, och de andra domarna avgav sin mening med angivande av skdl.'^"^ Rättegångsordinantian angav att det utförligare handläggningssättet var särskilt viktigt i »lagvadda» saker, dvs. när det var fråga om ett överklagande.'^^ Med tanke på att överklaganden inte tilläts i straffrättsliga ärenden,'^^ måste man utgå ifrån att de flesta sådana ärenden handlades på det mer summariska sättet. Det hnns undantag från denna tumregel, givetvis; ett straffrättsligt ärende kunde tas upp till utförlig behandling i hovrätten, men då av andra skäl än att det inkommit ett överklagande.'^' I stort är tumregeln ändå tämligen tillförlitlig. Man kan också misstänka att de flesta civilmål hek en utförlig behandling, men helt säkert är det inte. Det mer utförliga handläggningssättet har givit upphov till en mycket större mängd källmaterial än vad det summariska har gjort. Alla för målet relevanta handlingar skulle renskrivas och sammanställas till en dossier. Detta material lades i den serie somännu kallas libri cansarum. I vissa fall har referentens/referenternas votum lagts in 1 denna källserie, i andra fall återfinner man det i serien codices rationum, somär protokoll från överläggningarna. Den slutliga domen har så registrerats i domboken. Vid behov kunde det också utgå en resolution i ärendet,'^® men eljest så är resolutionerna vanligen resultat av den summariska handläggningen. Det för historikern så värdefulla med en källa somcodices rationum är att man här får ta del av domarnas (skiftande) uppfattningar och se hur de åberopar olika källor somstöci för sin uppfattning. Det värdefulla med libri cansarumär att man kan finna inlagor från parterna, i vilka deras argument och uppfattningar blir tydliga.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=