RB 57

Jord, rätt och tradition 19 samhället (som drabbades hårdast av ödeläggelsen) bibehålla kunskapen om vem som var att betrakta somrätt ägare. En annan fråga är hur påståendet omden svenska kronans framgångsrika beslagtagande av rätten till nyupptagna gårdar skall bringas i samklang med påståendet att ödelagda gårdar kunde komma att brukas av privatpersoner i grannskapet. Här förefaller det sannolikt att påståendet om kronoegendomens tillväxt härrör från en mer aggregerad nivå. Som Jörn Sandnes påpekat, döljs partiell ödeläggelse av gårdar i källmaterialet. Såvida inte hela byn eller hela gården var ödelagd, kunde projektets mätmetoder inte fånga in ödeläggelsen.^ I analogi med detta måste man tänka sig att det bara var nyupptagna, hela gdrd<«r/beskattmngsenheter somsyns somkronogårdar i källmaterialet, men omdessa gårdar hade mindre jord än före ödeläggelsen på grund av angränsande bosättningars invasion så är det betydligt svårare att upptäcka och mäta detta fenomen. Att komma åt dessa mer finstilta förskjutningar i ägostrukturen är svårt för medeltidens vidkommande. Det är också svårt att fånga m de rättsföreställningar som beledsagade förskjutningarna. Hur gick det till när man i konkreta rättsfall skulle argumentera för kronans rätt,'° respektive för grannskapets rätt - eller för den tidigare ägarens rätt (det norska fallet)? Hur hanterade man rättsligt det förhållande att ägarkedjan avbrutits eller åtminstone försvagats? Räckte det med att närmast föregående innehavare hade lämnat jordegendomen för att den skulle anses som övergiven, eller måste hela skaran av klanderberättigade ha fallit ifrån? Hur tänkte man om rätten till jord? Här döljer sig uppenbart intressanta men samtidigt svårfångade förhållanden. För 1600-talet är källäget däremot bättre, samtidigt som (partiell) ödeläggelse och nyodling förekom även dd och mom ramen för samma rättsregler som rådde under senmedeltiden}^ Det förefaller därför rimligt att man med hjälp av ett 1600-talsmaterial kan komma längre beträffande hur man såg på egendomsrättens grund under äldre tider, och med det menar jag här tiden före ca 1734. Lagligt fånget är rätt fånget Låt oss återvända till de lagar, som var giltiga under den här aktuella perioden. De medeltida landslagarna (1350 och 1442) innehåller i stort sett samma uppräkning av de fem laga fången som 1734 års lag: arv, köp, byte, gåva och pant. Dessa förvärvssätt var de län-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=