RB 57

156 Hävd i praxis och som strategi Tvisten stod mellan Gustaf Rosenhane och Knut Kurck, och den gcällde rätten till ett fiske. Fisket låg inom Kurcks gränser men Rosenhane menade att det var hans på grund av urminnes hävd. Han åberopade också 1617 års adelsprivilegier, som han menacfe stödde hans hävd. De talade (i 13 §) omatt mgen skulle berövas vad han med laga fång besatt,^'’ och urminnes hävd var ju ett laga fång.^^ Kurck ifrågasatte hela denna argumentation. Att låta urminnes hävd gå före rå och rör gjorde ju alla gränser meningslösa, och vad beträffacfe adelsprivilegierna så sade de bara att man skulle få behålla sin jord intill dess laga dom fallit. Helt orubbliga var alltså inte innehav somgrundade sig på laga fång (vad man nu än lade in 1 det begreppet). Men hur och när hade Rosenhanes »urminnes hävd» uppstått? Vi kan inte precisera det i år, men Rosenhane sade själv att torpet Ästorp (somfiskerätten var knuten till) hade givits honomav ståthållare och underlagman »vid exekutionen» och »somen urminnes hävd». När exekutionen ägt rumoch vad slags exekution det rörde sig om framgår inte, men det är i alla fall klart att det var en känd hancfling som skett i Rosenhanes livsticf. Han kunde inte heller påvisa och övertyga rätten om att en sådan hävd byggts upp tidigare, före »exekutionen». Själva tanken att man av statsämbetsmän ges en urminnes hävd är säregen, och rimmar illa med den traditionella definitionen av detta begrepp. Den erinrar snarare om ett förlänings- och privilegiesystem. Hovrätten underkände också Rosenhanes anspråk. Själva sättet att manipulera innebörden hos uttrycket urminnes hävd är dock intressant. Det handlade om en sorts »invention of tradition»: Rosenhane sökte skapa historia och tradition kring sitt jordinnehav för att på så vis befästa det. Denna strategi var inte heller begränsad till det fastighetsrättsliga området. Även i fråga om ståndets, släktens och rikets rättigheter och status sökte man under tidigmodern tid skapa intryck av ålderdomlighet och tradition genom att tala om urminnes hävd, eller bara »urminnes» och »av ålder». Så anförde adeln i privilegiestriden med kronan under sent 1500-tal att de rättigheter som man gjorde anspråk på var gamla och hävdvunna. Det man begärde var därför närmast att dessa förlorade rättigheter skulle återinföras.Adeln borde t.ex. få, »såsom förut av ålder varit haver», uppbära kungens sakören av landborna.'°° Man appellerade här till bilden av ett medeltida idealtillstånd.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=