Hävd I praxis och som strategi 145 Ett annat och pci sitt Seätt ännu mer uppseendeväckande fall utgörs av urminneshävd-tvisten mellan Henrik Fleming m.fl. och Erich Ryningh (1646). Saken gällcie strömmen och kvarnen 1 Forssjö, Stora Malms socken. Bakgrunden till tvisten var att när Gustav Vasa hade köpt några gårdar i grannskapet, hade landbönderna i Stenhulta passat på att uppge för den nye ägaren att Forssjö kvarn rätteligen borde höra till »deras ägor» [sic]. Kungens fogde hade inte varit sen att nappa på detta och strömmen och kvarnen hade förts över till kategorin arv och eget, och dessutom bytt namn Stenhulta kvarn. När kungen hade förstått att det skett ett misstag hade det dock rättats till.^’-^ Båda dessa fall ger ytterligare substans åt mitt påstående ovan (avsnittet om parterna i urminneshävd-målen), att även om det är en stor andel adelsmän som uppträder som parter i dessa mål så kan man inte utesluta att åtminstone vissa mål hade initierats eller provocerats fram av adelsmännens landbönder. En adelsman som nyss inhandlat eller förlänats ett gods var beroende av att få uppgifter omdess rättigheter och utsträckning, och i den mån kunskapen omdetta fortfarande bevarades i det lokala, sociala minnet var aefolsmännen (och till och med kungarna) beroende av upplysningar från sina underlydande. De underlydande kunde å andra sidan lägga beslag på nyttjanderätten till nya resurser, med en intet ont anande herre somskydd. Men det var mte bara en fråga omatt fastställa var gränsen rätteligen gick. Det fanns också mål, där urminnes hävd åberopades och där oenighet rådde omdet över huvud taget fanns någon gräns. till Gemensam eller enskild ägo? År 1595 klagade Olof Jonsson i Bollnäs socken över att hans grannar trängt sig in i den laxnotvarp somi mer än fyra mansåldrar lytt och legat till hans hemman och enskilt brukats. Grannarna svarade att notvarpen tillhörde hela byn, och att Olofs förfäder med orätt tillvällat sig den. Underlagmannen sade sig bara ha haft hävden att gå efter, inga brev eller anefra skäl. Han lät därför den, som i handomhade, stadfästa sm rätta hävd och enskilda ägor med tolvmannaed.^’’* 1638 behandlade lagläsaren Per Earsson en tvist mellan Mellinge och Görla byamän. Mellinge utestängde Görla från deras mulbete, varför Görla nu begärde syn. Det uppgavs då att syn redan hållits
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=