RB 57

Rättsföreställningar i det senare 1600-talets politiska debatt 115 statsfinanserna skulle saneras stannade man för att bara betona laga fång, och att avgränsa detta på ett sätt sompassade kronan. Vid 1686 års riksdag diskuterade ridderskapet och adeln Kungl. Maj:ts proposition angående s.k. oköpta räntor. Förslaget gick ut på att de, som innehade gods som köpts från kronan till ett visst pris, nu skulle tvingas acceptera att priset höjdes i efterhand. Köpekontraktet underkändes alltså av den ena parten, trots att lång tief kunde ha förlupit sedan köpet gjordes. Argumentet från kungens sida var att priset satts på ett felaktigt sätt, utan att hänsyn tagits till samtliga de inkomster som köparen sedermera uppburit. Dessa inkomster (de extraordinarie räntorna) betraktades nu som »oköpta» och om innehavaren ville få behålla godset måste han därför betala ytterligare en summa pengar. Helt naturligt väckte förslaget ingen entusiasm på Riddarhuset. Man åberopade sådant som att köp borde stå och inte återgå, och att kronans trovärdighet på kreditmarknaden skulle skadas genom en dylik åtgärd. Framför allt framhölls att man besuttit dessa gods i god tro och under lång tief, utan att någon tidigare riktat klander mot köpet.Oro utbröt på Riddarhuset, men lantmarskalken (Erik Lindschöld) ville inte ta intryck av de framförda synpunkterna. Han hade redan tidigare varnat ridderskapet för att alltför mycket stå på sin rätt, ty härigenom kunde man komma att drabbas av efterräkningar. Det som kunde ske, hotade Lindschöld, var att de dessutom finge betala tillbaka de oköpta räntorna för alla gångna år, eftersom de »utan någon justo titulo hava possiderat och uppburit» dem.-^^’ För att undgå sådana efterräkningar var det, menade Lindschöld, klokast att gå med på en retroaktiv höjning av inköpspriset och att samtidigt åberopa god tro beträffande de redan uppburna räntorna. Lindschölds påstående — att medlemmar av ståndet Innehaft och ciragit nytta av köpta gods utan att ha haft laga fång {justum titulum) - gör att vi måste titta närmare på hur begreppet laga fång egentligen uppfattades. Det är sedan tidigare känt att frågan omvad som konstituerade en lagenlig överlåtelse (som köp) utgjorde ett tvistefrö mellan adel och krona under 1600-talet. Stellan Dahlgren har lyft framen adlig partiskrift vid 1650 års riksdag, i vilken det heter att kungen har ett ansvar för att slå vakt om vars och ens lagfångna egendom. Kunde det finnas något högre laga fång än det, som en kunglig hand stad37

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=