5. Rättsföreställningar i det senare 1600-talets politiska debatt Det var således en tydlig juridisk princip i 1600-talets svenska samhälle att (rätt) besittare skulle ges vissa processuella förmåner. Men denna princip begränsades inte till en snävt juridisk sfär utan fördes också in i den politiska sfären, där frågan om besittning och besittningsskydd var central. Juridiska begrepp och juridiska argument flöt in i den politiska diskursen på ett sätt, som måhända inte är så förvånande om man betänker i vilken grad sompolitisk makt baseras på jordinnehav i feodala samhällen. Icke desto mindre behöver förhållandet markeras. När Johan Olofsson Stiernhöök yttrade sig i den politiskt laddade frågan omskattebönderna skulle anses äga sin jord eller inte, pekade han på kronans underlåtelse att under lång tid klandra böndernas innehav: »Dc [bönderna] hava redan sedan åtskilliga århundraden tillhaka besuttit den [skattejorden] somsin egen utan nagon gensaga mot dem från kronans sida oeh hava under oräkneliga generationer överlämnat den till sina arvingar.»' Det var ett argument somutgick ifrån att även omjorden möjligen vant kronans någon gång, så hade denna rätt hur som helst förfalht på grund av kronans underlåtelse att klandra böndernas innehav. Hävd hade uppstått för skattebonden, och han var nu den somhade rätt till besittningsskydd. Föreställningen omhävd och omplikten att bevaka sina rättigheter var alltså något som kunde aktiveras i en så politiskt känslig fråga som hur man skulle se på böndernas rätt till den jord de brukade. Likaså är det uppenbart att dc rättsliga förmåner, som förbands med själva besittningsförhållandet, kunde gynna 1600-talsadeln och stärka dess möjligheter att behålla den jord de hade; juristen Rålambs starka framhävande av besittarens förmåner (se föregående kapitel) måste därför i någon mån vägas mot aristokraten Rålambs ståndsintressen. Mot bakgrund av detta
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=