61 2. Behandling: • Vårdansvar inklusive utskrivning, frivård och disciplinåtgärder. • Kostnadsansvar. Regleringen studeras med utgångspunkt från en uppdelning av målgrupperna i personer under 15 år respektive över 15 år. 3.3.2. Vårdav barn under 13 år — lokalsamhället utreder och beslutar Vid tiden för de svenska uppfostringslagarnas tillkom.st hade en rad utländska rättsordningar gett allmän domstol befogenhet att skilja vanartade eller vanvårdade barn från deras föräldrar. Storbritannien och Frankrike hade 1889 stadfäst lagar om preventiva omhändertaganden. Den rikstyska Burgerliches Gesetzbuch (BGB), som trädde i kraft 1900, innehöll regler av likartat slag. Den norska barnevernsloven 1896 liksom det danska förslaget 1895 (och lagen 1905) lade i motsats till de kontinentala och brittiska lagstiftningarna beslutet i händerna på en nämnd, där lokala, kommunalpolitiskt valda representanter blandades med jurist- och läkarexpertis.^*^ Det stod från början klart att domstol inte heller i Sverige skulle komma i fråga för beslut rörande barn under 15 år. Ligapojkskommittén noterade välvilligt att det norska vergerådet hade karaktär av en »visserligen sträng, men på samma gång faderlig myndighet», som inför slutna dörrar kunde skydda den unge för skadlig beröring med offentligheten. Vergerådet ansågs dessutomvara ganska obundet av juridiska former och kunna handla med den snabbhet som krävdes för tidiga och ändamålsenliga ingripanden.Inte desto mindre kom den svenska modellen att avvika också från lösningarna i Norge 1896 och Danmark 1905. I både det norska och danska systemet blev en juristdomares medverkan obligatorisk i fråga om tvångsomhändertaganden, dessutom reserverades vissa platser för särskilda yrkeskårer. Den svenska lagstiftaren däremot litade helt till lokalsamhällets förtroendevalda. Ligapojkskommitténs majoritet föreslog inrättandet av en lokal instans, barnavårdsnämnden, vilken inte skulle få större verksamhetsområde än en kommun. Ett framgångsrikt arbete ansågs nämligen kräva att ledamöterna, minst fyra stycken, kunde påräkna förtroende och medverkan av befolkningens breda lager. Kommunerna borde ges fria händer att utan begränsning till personer med viss fackutbildningfå utse lämpliga personer på den kyrkliga kommunens stämma (kyrkostämman). För valbarhet, nämndens rätt att kalla till inställelse och arbetsformer i övrigt skulle samma regler gälla somför kyrkorådet, det vill säga ett utskott från kyrkostämman. Bara ordförandeposten veks åt en person med särskilda kvalifikationer, dock inte i juriDet sena 1800-talets utländska lagutveckling behandlas nedan, del VI. 60 Bet. I s. 98-99.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=