60 fostran kom till stånd eller inte. »Staten träder in» var — och är — emellertid en kliché som måste preciseras, konkretiseras för att bli politiskt och juridiskt meningsfull. En grundläggande fråga är för det första vad man menar med »staten». Ska begreppet tolkas somdet allmänna i vid bemärkelse, det vill säga inkludera lokal- och regionalsamhällets instanser eller ska det avgränsas till centralmaktens organ? En andra fråga är vad som ryms i begreppet »intervention». En rad variabler är möjliga beträffande statens engagemang: lagstiftning, tvångsmedel, upprättande, drift och finansiering av institutioner, utbildning av professioner, anställningsansvar, inspektion. 1902 års lagstiftning bör analyseras mot den bakgrunden. I det sammanhanget kan vi notera att de svenska kommunerna under stora delar av 1800-talet begreppsmässigt och politiskt-ekonomiskt inte sorterades till samma offentligasektor somcentralstaten utan snarare till en privat—enskild samhällssfär. Runt sekelskiftet 1900 förstärktes emellertid integrationen mellan stat och kommuner, vilket sammanföll bland annat med ett fördjupat administrativt samarbete i sociala frågor.^^ Två ytterligare faktorer bör framhållas. Enheten mellan stat och kommuner hade å ena sidan dessförinnan aldrig varit bruten. Centralmakten hade visserligen under 1800-talet avbördat sig en rad åtaganden till lokalsamhället, men den gav aldrig upp sin funktion somhuvudman för det offentligrättsliga kommunalväsendet.1900-talets ökade Integration har å andra sidan inte upphävt den gamla spänningen mellan centrumoch periferi, en spännning somfått avsevärt utrymme i 1990-talets debatt om statens eller den offentliga sektorns uppgifter och ansvarsfördelning. Pendlingen har varit tydlig, inte minst vad gäller barn- och ungdomsvården, där historien om huvudmannaskapet för skyddshemmen och deras efterföljare väckt associationer till en omvänd huggsexa mellan kommuner, landsting och stat omatt slippa ansvaret för institutionerna.^^ Vår egen tids problemi reaktionerna mot ungdomsbrott kan därför ses som led i en lång offentligrättslig utveckling, vilket motiverar en undersökning av de former det allmänna 1902 valde för att träda in loco parentis. Utövandet av offentlig myndighet kan därvid delas in i två faser, differentiering och behandling, med vardera tre respektive två delfunktioner: 1. Differentiering: • Beslut om åtgärder, det vill säga eftergift av straff och förordnande om tvångsuppfostran (brottslingar mellan 15 och 18 år) eller omhändertagande för skyddsuppfostran (vanartade eller försummade barn under 15 år). • Utredning omdet individuella vårdbehovet. • Val av åtgärd. Kilander 1991. Norrlid 1983. Marcusson 1992 s. 22, 159. Jansson 1992 s. 17-21. 5S SOU 1992:18 s. 2-29, 32-38. Bolin m.fl. 1992 s. 230-239.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=