RB 56

56 3.2.2. Barnavård i stället för straff— lagöverträdare mellan 15 och 18 dr Ligapojkskommittén föreslogtvå slags uppfostringsåtgärder för lagöverträdare mellan 15 och 18 år; aga och placering i allmän uppfostringsanstalt. Aga, i form av högst 40 slag med spö eller rotting, avsågs för ynglingar dömda för våldsbrott. Som alternativ till korta fängelsestraff hade göteborgsadvokaten Philip Leman 1898 i andra kammaren motionerat omökad användning av kroppsstraff för vuxna brottslingar men samtidigt också om bättre garantier för att barn under 15 år, somdömts att bli agade, verkligen fick åtnjuta uppfostringsåtgärden."^^ Frågan hade lagts på ligapojkskommittén, vilken föreslogatt piskningen skulle verkställas av polismyndighet i närvaro av vittnen. Men kommittén hade också övervägt att föreslå slag med spö dels somskärpning av fängelse för brottslingar mellan 15 och 18 år, dels som självständigt straff för brottslingar över 18 år. Tanken förkastades emellertid med den formella motiveringen att frågorna låg utanför kommitténs uppdrag och att kombinationen av frihetsberövande och affliktiva skärpningar dessutom ansågs bryta med svensk rättstradition. Likafullt drog sig inte kommittén för att hänvisa till allmänhetens krav på strängare straff eller för att uttala sin egen övertygelse omatt det kortvariga fängelsestraffet borde skärpas genomtillägg av aga.'^'* Några ledamöter ville gå längre. Reservanterna Bagge, Andersson i Nöbbelöv och Rudebeck ansåg nämligen att fängelsestraffets skärpning med spö inte utgjorde något artfrämmande för svensk rätt, utan att det formellt innebar samma sak som kommitténs förslag att byta ut böter mot aga. Tillägget med spö behövdes, skrev reservanterna, för att ge straffet den avskräckande och uppfostrande verkan det nu saknade. Man tänkte sig ett slags tvåkomponentsstraff, först en kort, skarp fysisk omskakning, sedan en långvarig mental påverkan för att skapa social och etisk mognad. Säkert skulle »en allvarlig aga, som föregick den unge brottslingens överlämnande till fängelsets ensamhet, i många fall väcka ynglingen till eftertanke och ånger och för fängelsepredikantens förmaningar bereda ett mottagligt sinne». I likhet med majoritetenförordade Bagge, Andersson i Nöbbelöv och Rudebeck verkställighet genom slag av ris eller rotting, lägst 10 och högst 40. Det principiellt viktiga med minoritetens förslag var emellertid att agan jämställdes med straff så tillvida att från fängelsestraffet skulle avräknas tid: 10 slag motsvarade fyra dagars fängelse, 11—13 slag femdagar, 14—16 slag sex dagar och så vidare.Man tillmätte, för att parafrasera Nils Stjernberg och Ivar Strahl, en särskild straffrättslig betydelse åt det avsiktliga lidande som skulle tillfogas brottslingen genompiskslagen. De olika förslagen om aga fick genomgående mycket positivt gensvar när beSe nedan, avsnitt VI - »en på samma gång hjälpande somvarnande hand». Bet. I s. 95. ■»5 Bet. I s. 169-172.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=