39 års lagstiftning. De präglade också i hög grad diskussionen om straffrättens reaktioner mot lagöverträdare som fyllt 15 men inte 18 år. Här ställdes emellertid den framåtblickande vårdideologin mot straffrättens bakåtblickande principer om att tvångsåtgärden skulle vara ekvivalent och proportionell till gärningsmannens klandervärda skuld. Motstridiga intentioner möttes därför i den parlamentariska, tvåspåriga beslutsprocessen. När en allmänt hållen och därför suggestiv teori — uppfostran i stället för straff - skulle omsättas i lagtext, uppenbarade sig en rad ideologiska och praktiska frågor, där meningarna bröts mellan företrädare för riksdagens olika politiska läger. 2.3. Lagstiftaren — konservativ eller liberal? Den parlamentariska beslutsprocessen 1896-1902 löpte, som framhållits flera gånger, i två formellt skilda spår. Det ena avsåg minderåriga förbrytare, det andra vanartade och försummade barn. Den rättsliga distinktionen mellan straffrätt och gryende socialrätt visade sig emellertid svår att upprätthålla i rättspolitisk argumentation och i lagskrivande. Samhällets ungdomar, individer i ett biologiskt och socialt gränsland mellan barn och vuxna, ställde lagstiftaren inför problem. De två spåren— rättvis straffrättskipning och effektiv barnavård - skulle tangera, till och med korsa varandra i den rättshistoria som väntade under 1900-talet. En motsvarande rättspolitisk tvärförbindelse avspeglades också i det politiska spelets rollbesättning. 1896 års motioner hade nämligen kommit ur vitt skilda politiska läger. Första kammarens motionär, häradshövdingen Gustaf Rudebeck, tillhörde riksdagens protektionister, vilka arbetade för tullskydd, försvarets stärkande och upprätthållande av Sveriges dominerande ställning i unic')nen med Nc:)rge.-*^ Samtliga undertecknare av Fridtjuv Bergs motion i andra kammaren var däremot liberaler. Alla utomen hörde till folkpartiet, den gruppering som bildats 1895 med uppgift att verka för bland annat utvidgad rösträtt, livsmedelstullarnas avskaffande, förändrad lagstiftning rörande arbetarskydd, folknykterhet och den svensk-norska unionens befästande på likställighetens grund.Deras politiska målsättning var i väsentliga avseenden rakt motsatt den som företräddes av Rudebeck. Bergs motion låg dessutom helt i linje med kraven från många av landets folkskollärare.Med talrikaartiklar hade han i Svensk Läraretidning hävdat att staten genom tidiga ingripanden mot vanartade och försummade barn kunde och borde förekomma brottsligt beteende. På så sätt skulle potentiellafängelseGrupperingen uppgick 1910 i högerpartiet. Tvåkammarriksdagen 1867-1970. Partiet uppgick 1900 i Liberala samlingspartiet, vars ledande profil, advokaten Karl Staaff skulle bilda regering 1905. För bestämningen av riksdagsmännens partitillhörighet, se Sten Carlssons beteckningar i Lantmannapolitiken och industrialismen samt densamme i Tväkammarriksdetgen 1867-1970. Även Hastad 1958 s. 90-103 och Nygren 1977 s. 15-16, 1981 s. 196-203. För folkskollärarnas engagemang inför uppfostringslagarna, se H.-E. Olson 1992 s. 31-53.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=