15 Från föreställningen om det rationellt planerade samhället utvecklades parallellt en annan strömning, förebudet till 1900-talets socialförvaltningsrätt. Med naturrättsligt färgade argument hävdade många debattörer att staten hade rätt och plikt att garantera medborgarna ändamålsenlig social uppfostran och att medborgarna hade plikt och rätt att låta sig uppfostras ändamålsenligt. Ur det perspektivet kunde tvångsvård betraktas mindre som somett frihetsberövande än somen förmån, en hjälp från den kloka och goda överheten, ägnad att höja den sociala kompetensen hos den somunderkastades vården. Bramstång skildrar utförligt hur de första svenska privata räddningshemmen på 1830-talet upprättades efter förebilder från Tyskland, Schweiz, Frankrike och England. Institutionerna, somförgäves sökte ekonomiskt stöd från statskassan, utvecklade snart en praxis att utan formellt stöd av lag sätta asociala tonåringar i flerårig tvångsvård i anstalt.^® Filantropins räddningshemvar enligt Bramstång av fundamental betydelse för utformningenav 1902 års uppfostringslagar, bland annat genomatt öka intresset för utländska lösningar och genom att tillhandahålla administrativa rutiner samt lokaler och funktionärer. Den norska barnevernsloven 1896 var visserligen ett viktigt incitament för den svenska lagstiftaren, men ingen utländsk lag kan sättas som förebild enligt Bramstång, vilken alltså istället betonar kontinuiteten från redan etablerad inhemsk praxis. Bramstång pekar också på en kontinuitet framåt i rättsutvecklingen till åtminstone 1980 års införande av LVUmed sin hänvisning till att begreppsparet »samhällsplikt» och »barnarätt» gått som en röd tråd genom välfärdsstatens rätts- och idéhistoria. Interaktionen mellan straff- och socialrätt har tillsammans med en icke enhetlig metodik för lagtolkning lett till en omfattande extensiv praxis, som mera överensstämmer med den traditonellauppfattningen omtvångsåtgärder som en förmån än med rättsstatens krav på legalitet. Synsättet har enligt Bramstång kunnat leva vidare i moderna lagförarbeten utan att störas av det rättsteoretiska tvivel som kunde ha infunnit sig om »Uppsalaskolans» tänkare inte begränsat sin kritik till metafysiken inom straff- och civilrätten. Bramstångs analys antyder att frågan omstraff eller vård har offentligrättsliga komplikationer, inte minst vad gäller de ekonomiska bördornas fördelning mellan staten och andra samhällssektorer. Han framhåller också det rättspolitiska problemet att avväga mellan social kontroll och social frigörelse. Flera författare har under de tre senaste decennierna sett ett tematiskt samband mellan behandlingstankar och en patriarkalisk folkhemsideologi. Göran A.a. s. 49-56. Om tron på människans föränderlighet som ett av 1800-talets ledmotiv, se Qvarsell 1982 s. 20-29. Bramstångs. 15-51. Se även L. Karlsson 1991. Bramstång 1964 s. 35-37, 58-59. Se även Bramstång 1984. 37
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=