14 tion verkligen är».^* Anners anger här en central frågeställning somäven är utgångspunkt för den här undersökningen: hur har förhållandet varit mellan impulserna från utlandet och den inhemska rättsutvecklingen? Receptions- och reformproblematiken står också i centrum för Christian Häthéns avhandling från 1990 omde europeiska straffteoriernas betydelse för svensk strafflagstiftning under 1900-talets tre första decennier.^- Häthén konstaterar att den svenska straffrättsvetenskapen utvecklats under influens av utländska förebilder, men han tonar snarast ned både den sociologiska skolans och Johan Thyréns betydelse. Den norska lagstiftningen om ungdomsbrott och barnavård somkom1896, barnevernsloven, anser Häthén ha fungerat som allmän förebild för de svenska uppfostringslagarna 1902, även omreglerna utformades olika. I likhet med Anners finner Häthén ett påfallande drag i den svenska receptionen, så till vida att utländska teorier inte överförs i sin helhet utan förändras, då de ska implementeras i svenska förhållanden. Häthéns syn på den straffrättshistoriska förändringsprocessen tar hänsyn till både det sena 1800-talets internationella idédiskussion och andra faktorer. 1902 års svenska lagstiftning sägs ha varit ett resultat av IKV:s verksamhet och inneburit ett försiktigt introducerande av begreppet kriminalpolitik i Sverige. Samtidigt, skriver Häthén, skulle utvecklingen genom stigande välstånd och ökad social känsla haft sin gång även utan IKV:s insatser.^^ Häthén anspelar också på äldre rättstänkande genomsin notering att 1900-talets differentierade påföljder kunde förknippas med den arbiträra straffrättskipning som tillämpades innan upplysningsfilosofernas kritik banat väg för legalitetsprincipens och rättsstatstankens genombrott. Upplysningsfilosofin som en rot till det problematiska samspelet mellan straffrätt och socialrätt har diskuterats av Gunnar Bramstång.^^ Han drar upp två spår av största intresse för vårt ämne. Som en protest mot den godtyckliga rättskipningen under Vanden régime utvecklade det tidiga 1800-talets västerländska idédebatt grundläggande krav på förutsebarhet i straffrättskipningen, vilka bland annat förutsatte lagkodifikationer och processuell nyreglering. Legalitetsprindpen — inget brott, inget straff utan lag - gavs dels en statsrättslig motivering somavsåg att begränsa statens tvångsutövning, att värna individens integritet mot det allmänna, dels en kriminalpolitisk och socialpsykologisk sominnebar att brott kunde förhindras genomdet allmänna medvetandet om att den sombröt mot lagen hotades av straff.^^ Anners 1990 s. 151-155. Se även Anners 1964 s. 249-253. Häthén 1990. ” A.a. s. 16, 93-94, 220-221, 329-332. »Just de företeelser som straffrätten hade kämpat mot och under 1800-talet byggt upp sin rättsvetenskapliga existens på började återkomma under namn av individualprevention och anpassad brottsbekämpning.» Häthén 1990 s. 289. Bramstång 1964. A.a. s. 51, 86.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=