9 1.3. Litteraturanknytning Den svenska litteraturen är rik på hänvisningar till 1902 års lagstiftning, men oftast har de lämnats i marginalen till något annat ämne. Synpunkterna har dessutominte sällan uppehållit sig vid lagstiftningens ena sida, så att systemet för en utbyggd offentlig barnavård i regel inte har analyserats tillsammans med sin rättspolitiska tvilling, de differentierade straffrättsliga påföljderna för ungdomsbrottslingar. Uppdelningen har medfört att sambandet mellan de två systemen fördunklats och därmed reducerat möjligheten att tematiskt och tidsmässigt relatera förändringar inom ett område till ett annat. Undersökningar inomstraffrätten har emellertid i påfallande grad uppmärksammat att problemet sträcker sig över mer än ett rättsområde. Ett belysande exempel från straffrättsdoktrinen är Nils Stjernberg, docent i Uppsala och professor i straffrätt vid Stockholms högskola 1906-1940. Stjernberg behandlade redan 1905 institutet tvångsuppfostran i ett rättsdogmatiskt arbete. Efter utförliga begreppsbestämningar drog han slutsatsen att tvångsuppfostran inte var ett straff i vedertagen mening, eftersom lagen inte tillmätte någon självständig betydelse åt det lidande som tvångsuppfostran innebar.*^ Några år senare kritiserade Stjernberg den oerhörda försiktighet somhan ansåg både materiellt och processuellt ha utmärkt strafflagsrevisionen 1902. Möjligheterna att differentiera åtgärderna för ungdomsbrottslingar borde tvärtomutvidgas och hela domsmyndigheten överflyttas på den kommunala barnavårdens myndigheter.De steg som lagstiftaren trots allt tagit i individualpreventiv riktning, exempelvis tvångsuppfostran 1902 och villkorlig domoch villkorlig frigivning, båcia från 1906, kunde enligt Stjernberg förklaras med att några svenska riksdagsmän med kriminalpolitiskt intresse, bl.a. Karl Staaff, var medlemmar av den internationella kriminalistföreningen (IKV) och påverkade av dess ledargestalt, den tyska straffrättsprofessorn Franz von Liszt.*-'’ Stjernberg krävde att de straffrättsliga påföljderna ytterligare skulle avpassas efter gärningsmannens personlighet och farlighet. I det sammanhanget drog han sig emellertid inte för att åberopa betydligt äldre förebilder än 1890-talets debatt och IKV.16 Professorn i straffrätt vid Uppsala universitet 1913—1948, FolkeWetter, hänvisade 1912 till en avgörande ideologisk distinktion. Wetter hävdade att å ena sidan straff, å andra sidan skyddsåtgärder somtvångsuppfostran och villkorlig dom måste ses som föremål för två sins emellan oberoende och kolliderande samhällsintressen. Straffets rättsgrund och dess fördelning av lidande byggde Stjernberg 1905 s. 27-110, särskilt s. 37-39. Stjernberg 1911 b s. 93-102. Stjernberg 1914 s. 7-9. Stjernberg anförde exemplet Anders Hök, som 1811 dömdes av Göta Hovrätt till tidsobestämd vistelse på fästning med hänvisning till behovet av samhällsskydd. Stjernberg 1915 s. 108-128.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=