RB 56

169 lagstiftning förutsatte att mycket av läs- och katekespluggandet sköttes av någon lärare utanför hemmet. Familjen hade inte det totala ansvaret för barnens sedliga fostran. K. Maj:ts resolution på prästerskapets besvär 1723 föreskrev att föräldrar, sominte själva kunde undervisa sina barn skulle hålla dem hos socknens skolmästare eller klockare. Den sominte efterkompåbudet skulle först varnas, sedan böta två mark silvermynt till socknens kassa för fattiga barns undervisning.^3 Konventikelplakatet 1726 inskärpte föräldrarnas ansvar för barnens och husfolkets undervisning och vikten av flitiga husförhör, vilka allt mer utvecklades till en förberedelse för den första nattvardsgången.^*^ Sanktionerna tycks dock mte nått sitt föregivna ändamål och tvångshotet trappades upp. En ny stadga 1765 föreskrev böter, stockstraff och i sista hand lagföring vid allmän domstol för skolkare. Barn som uteblev skulle först varnas och, om det inte hjälpte, risas i närvaro av sexmännen. Lagstiftaren utvecklade från slutet av 1600-talet en allm.än böjelse till uppstramning inom en rad rättsområden som rörde legoförhållanden, fattigvård, straffrätt och folkundervisning. I förening mellan andlig och värdslig överhet sattes folkuppfostran under allt skarpare kontroll, något som både tjänade de kyrkliga textordens spridning och samtidigt främjade den värdsliga ordningen och tukten.Nu blev också folkbokföringen en statlig ämbetsplikt för prästerna, vilket gagnade stormaktsstatens behov att nå ett långt större antal individer än tidigare för att ta ut mer individualskatter och skriva ut fler soldater. Enligt 1686 års kyrkolag skulle, förutom ministerial- och husförhörslängder, också noteras när folkflyttade in eller ur församlingen, en fråga utan egentligt inomkyrkligt intresse. Den som en gång hamnat i statskyrkans rullor, kunde inte undgå överheten.Även 1700-talet präglades länge av den hårda och ofördragsamma lutherska ortodoxi som utvecklats under 1600-talet. Göran Inger har beskrivit den religionsstadga somutfärdades 1735 på prästerskapets begäran som»kulmen av den religiösa tvångslagstiftningen i Sverige». Lagstiftningens skärpta språk kan tolkas efter minst två linjer. Antingen vittnar det omatt den enhetliga ideologin skärptes, eller så tyder det på motsatsen, att den började luckras upp.^^ Vad säger oss texterna inomandra rättsområden? Här finner man att hustavlans ideologiska enhet motsvarades av en tvärförbindelse mellan arbetsrätt, fattigvård, folkundervisning, lösdriverilagstiftning 62 Pleijel 1951 s. 101-109. S.indin 1986 s. 55-59. 62 Privilegia ... Åhr 1723, upå Riksdagen i StockholmÖfversedde och Stadfästade, För Biskoparna och samtliga Presterskapet i Swerige och dess underliggande Landskaper. (K. Majrts resolution på prästerskapets besvär 1723). Se även Stats- samt ABEU 1840/41: 128:22. 62 Sjöstrand 1961, III: 1 s. 258-262. 66 E. Johansson 1987 s. 140, 1988 s. 235. 66 S. A. Nilsson 1982 s. 13, 16-17, 25. 62 Inger 1994 s. 174. 6>* L. Petterson 1992 s. 36.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=