RB 56

93 fört brottsfrekvensen med bland annat klimatets växlingar, brottslingarnas ålder, kön, uppfostran, yrke, civilstånd, dryckesvanor och ekonomi fann Quételet en förutsägbar regelbundenhet i relationernaoch komtill slutsatsen att det existerade »lagar» för samhällslivet på samma sätt som för fysiska fenomen.^ Många länder följde under 1800-talet Frankrikes exempel att inrätta en statlig kriminalstatistik^ och tolkningen av tabeller kom i växande omfattning att prägla den offentliga kriminalpolitiska debatten. Oregelbunden statistik över antalet dömda och straffade förbrytare hade förts i många länder redan på 1700-talet. I en skrift utgiven 1778, A Viewof the Hard Labour Bill, förutspådde engelsmannen Jeremy Bentham att statistik över återfallsbrottslighet i framtiden skulle bli den politiska barometer, där lagstiftaren kunde läsa av samhällets moraliska hälsotillstånd och se effekten av sina åtgärder gentemot medborgarna.'* Bentham var — i vissa avseenden — en stor visionär och moralstatistiken komatt inta en central plats redan i diskussionerna på 1840- och 50-talens penitentiärkongresser.^ Den växande sociologiska ambitionen avspeglades för Sveriges del i inrättande av en statlig kriminalstatistik 1830, men också i den stora fattigvårdsutredningens betänkande 1839, två försök att kvantifiera kvalitet, att »mäta» landets moraliska tillstånd med siffror. Den tyske kriminalisten Mittermaier hade redan från 1829 utförligt ägnat sig åt analys av den franska statistiken och formulerat frågor ombrottets orsaker, domstolarnas praxis och effekterna av hårda straff. Han menade att strafflagstiftningens brister var en orsak till brott, att fängelserna befordrade snarare än förhindrade brott och att de lägre klassernas sociala tillstånd spelade stor roll för brottsligheten.^ För att återvända till 1890-talets internationella kriminaliströrelse, i kretsarna runt Franz von Liszt och IKV, var det just den statliga statistiken över återfall som ansågs belägga »der völlige Zusammenbruch, der Bankerott unserer ganzen heutigen Strafrechtspflege».^ Också förarbetena till 1902 års svenska lagar försökte underbygga sitt skräckscenario med siffror. Respekten ’ Sellin 1955 s. 15. Radzinowicz - Hood 1990 s. 50-52, 58-59, 95, 108—109. Mannheim 1970 s. 95-102. ^ Radzinowicz — Hood 1990 s. 91 fn 1 med där angiven litteratur. Radzinowicz — Hood 1990 s. 92. ^ Se avsnittet om »Penitentiärerna». Internationella kongresser för lantbruk, allmän hälsovård, statistik och välgörenhet hölls hland annat 1848, 1851, 1852 och 1853. Vid den sista diskuterades statistik över de arbetande klassernas inkomster, utgifter, uppfostran, undervisning, brottslighet och korrektion. Brink 1859 s. 2. Se även Teeters 1946 s. 195 och Mittermaier genomflera artiklar i SchmidtsJuridiskt Arkif på 1840- och 1850-talet samt avsnittet i denna avhandling ombakgrunden till 1864 års svenska strafflag. ^ Häthén 1990 s. 53. Den brittiska kriminalstatistiken systematiserades 1833. Magarey 1990 s. 331. 7 Liszt Aufs 2 s. 236-242. Fuchs 1906 s. 28-43. Miehe 1968 s. 1-3. Roth 1991 s. 27-28. Stangl 1988 s. 96-97. Radzinowicz - Hood 1990 s. 91-107.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=