92 Attityden hade ofrånkomligt humanitära drag. Här gällde att offra av sitt eget kapital till behövande medmänniskor. Lika ofrånkomligt är att den kristna barmhärtigheten skulle utövas i ett förhållande, där den ena parten - liksomen far för sitt barn — visste och avgjorde vad den andra behövde. I sista hand uttrycktes medlidandet som en kostsam formav paternalistiskt tvång, en symbios av omsorg och kontroll. Penitentiärernas positivistiskt-naturvetenskapligt influerade förhoppningar från 1878 vad gäller programför barn och ungdom tycks inte, åtminstone inte vid sekelskiftet 1900, ha blivit infriade. Ännu efter ett kvarts sekel hade »fängelsevetenskapen» inte ens kommit i närheten av den slutliga lösning av de stora principiella frågorna eller den riktiga, praktiska användning av sina »sanningar», somHagströmer 1878 hade förespeglat läsarna av Nordisk Tidsskrift for FasngselvjEsen. Kongressernas omfattande resolutioner vimlade tvärtomav vaga, moraliserande och traditionella rekvisit som »ovärdiga föräldrar» eller »oförmåga som uppfostrare». Rekommendationerna för målgrupper, medel och myndighet ger snarare associationer till en fortsatt patriarkal skyddspolitik än till förvetenskapligande. Först vid mötet 1905 rekommenderades att skolade pedagoger och psykiatriker skulle medverka vid valet av åtgärder för asociala barn.^^ Dessförinnan möter man egentligen inte några uttryck för att vanart och brottslighet ansågs vara orsakade av kroppsliga eller mentala defekter. De tankestrukturerna vädrades dock flitigt bland de s.k. kriminologerna. 5. Kriminologerna 5.1. Metoden och teorierna Poängen med att hitta korrelationer är att de kan avslöja kausala samband. Poängen med att hitta kausala samband är att de möjliggör förutsägelser om orsak och verkan. När orsaken uppträder på nytt kan man förutse verkan, en omständighet som är särskilt viktig omorsaken avsiktligt kan framkallas eller undertryckas.* Dessa naturvetenskapens metodologiska utgångspunkter har spelat huvudrollen i 1800- och 1900-talets diskussion om samhällets brottsförebyggande åtgärder. Efter Napoleonkrigen tilltog runt omi Europa den sociala oron och upplevelsen av en kraftigt växande brottslighet. Intresset för sociala frågor och rationell brottsförebyggande politik ledde till att den franska regeringen 1825 inrättade en statlig kriminalstatistik. I ledningen ställdes snart den belgiske astronomen och matematikern Lambert-Adolphe Jacques Quételet. Efter att ha jäm- ^5 Teeters 1949 s. 113-114, 125-128. Wright 1964 s. 151-152. von
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=