RB 56

85 rymmet är också begränsat i fråga omandra entusiastiska utlåtanden somrörde framtiden.Redan vid mötet 1878 tycks åsikterna brutits i flera frågor^® och sammanfattande omdömen ommötena 1872—1910 bör nog utgå från en systematisk genomgång av de omfattande - och svårtillgängliga - handlingarna för hela perioden. Uppgiften faller emellertid utanför den här undersökningen. Däremot kan Hagströmers entusiasm 1878 anses belägga tidens tilltagande intresse för exakta vetenskaper och benägenhet att betrakta naturvetenskap somidealformen för all vetenskaplig metod, ja kanske för alla tankemönster inklusive livsåskådning.Tendensen lät sig väl förenas med strömningar från upplysningstiden^! franska revolutionen, bland annat sekulariseringen och en samhällenas rationalisering, vilken i sin renaste form företräddes just av vetenskapen.32 Kriminal- och socialpolitiska beslut skulle nu legitimeras med principer och begrepp hämtade från den moderna naturvetenskapen, inte minst medicin och fysik. Det talades om den »fängelsevetenskap» som för första gången trädde fram och krävde sin rätt att beaktas vid utformningen av regler om straff och verkställighet.33 De naturvetenskapliga metoderna sattes som föredöme för de samhällsvetenskapliga. I sann comteansk anda vittnade Hagströmer omsin övertygelse »att endast ett noggrannt studiumav de moraliska fakta, somkallas brott, och av de sätt, varpå de medel, som använts att bekämpa dem, visat sig verksamma, kunde leda till en slutlig lösning av de storaprincipiella frågorna och till en riktig praktisk användning av de sanningar, man funnit».3‘! Kongresserna var nydanande framför allt vad gällde formerna. Nu fanns å ena sidan strävan att begära och ta emot organisatoriskt och ekonomiskt stöd från respektive stat, å andra sidan en allt större beredvillighet från staten att medverka. Kongresserna utvecklades till högst officiella tillställningar, somavhölls Även den danske redaktören för NTfF, Stuckenberg, odlade myten om att de tidigare kongresserna inskränkt sig till fängelscfrågor och att först på 1870-talet syftet vidgats till alla »elementer, officielle og ikke officielle, somarbejdede på att forebygge forbrydelsen». NTfF 1878 s. 201, 212. NTfF 1878 s. 240. 2^ Det komplicerade källäget diskuteras av Teeters 1949 s. 5-6 och Radzinowicz 1991 s. 16. Frängsmyr 1985 s. 165—172. 172. Även Eriksson - Frängsmyr 1992 s. 114-115, 121—122. Jag använder uttrycket »upplysningstid» trots att dess innebörd är diskutabel. Frängsmyr 1989 s. 89-115. von Wright 1987 s. 70. »For forste gang står loven med sin overvejende fysiske lidelse ligeoverfor straffefulbyrdelsen med sin fordring på en sarrlig moralsk Ixgebehandling. For forste gang tra;der fivngselvidenskaben frempå en kongres og soger at hxvde sin ret til at komme i betragtning ved strafelovens bestemmelser og ordningen af strafefulbyrdelsen. Det er et helt nyt trin i udviklingen, som her er ifxrd a:med at danne sig» NTfF 1878 s. 251. Se även NTfF 1878 s. 198-202, 212 och Stang Dahl 1978 s. 61. 5“' NTfF 1878 s. 212. Talet om »fakta» förekom hos f.ö. Mittermaier redan 1829, se Frommel 1987 s. 14. 7

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=