68 bibelenlighet - somMedin eller prostenJonas Janzon- endast hänvisade till de vanligen anförda bibelorden och kunde lägga till en varning om det ovisa i att ändra på det »stängsel, varmed Herran omgärdat människans liv»*^"*, så angrep Björck demsomutifrån kristendomen ville upphäva dödsstraffet. Deras åsikter var inte överensstämmande med kristendomen. Björck varnade också för blodskulder somdrabbade landet, att folkets »sällhet» i alla betydelser skadades och för »en Gudomlig Nemesis».Björcks åsikt är svårfångad; han tycks ha förändrat den när han kritiserades så att den blev mindre accentuerad. Yttrandena ovan är hämtade från hans första inlägg, där han somgrundläggande straffteori talade om »lagen såsom uttryck av den Gudomliga rättvisan». Genomgående hävdade han dock att grundstället var 1 Mos 9:6, som gav regeln att ingen mördare eller dråpare i princip skulle undslippa dödsstraffet. Regeln fann stöd i fr a Matt 27: 52 och Rom 13:4. Grundläggande i 1 Mos 9:6 är människovärdet, vars skydd dock inte tillkommer mördaren eller dråparen. Gentemot Landgrens hänvisning till urkyrkan framhöll Björck Luther. Björcks yttranden 1863 var gentemot 1860 tydligt förändrade - både innehållsligt och genom en skarpare ton. Han visade samma känslighet somtidigare för att någon skulle kunna misstänka att han argumenterade utifrån den mosaiska lagen.1 Mos 9:6 hade fortfarande samma centrala position, men den stora skillnaden ligger i grundvalen. 1860 utgick han från skillnaden mellan andlig och världslig lag.'"^^ 1863 utgick han från den gudomliga rättvisans princip, och talade om 1 Mos 9:6 som en del av den gudomliga lagstiftningen. Ett speciellt problemområde som återkom i debatten vid denna riksdag rörde begreppet försoning i samband med straffet i allmänhet och särskilt dödsstraffet. Vi har sett hur Olivecrona av\dsade försoningstanken som en huvudtes bakomett religiöst motiverat dödsstraff, och hur Almquist betonade att försoningen med Gud inte var beroende av dödsstraffet.-0° Jonas Andersson ansåg att dödsstraffet hindrade brottslingen från att försona sig med samhället och möjligen också med Gud.^°’ För andra innehöll straffet försoning. Biskop Ebbe Gustaf Bring menade att avrättningen skulle vara offentlig, »tv det är ett behov för både den dömde och samhället att sålunda försonas, och en viss högtidlighet måste därvdd alltid uppenbara sig».-°2 Prosten Jonas Bernhard 199 RD 1862-63 Bo VI; 120, Pr V: 279. RD 1862-63 Pr VI: 231 f. RD 1862-63 Pr VI; 231 f, 236 f, 375 ff. RD 1859-60 Pr IV: 14, 1862-63 Pr VI; 236. '■^8 RD 1859-60 Pr IV: 14. RD 1862-63 Pr VI: 231, 236. RD 1862-63 R o A V: 367 ff. Pr V: 308, VI: 230. RD 1862—63 Bo VI: 119. Jfr Odén 1991 s 102 f omatt straffen för våld mot föräldrar under perioden 1636-1850 övergått från att vara en försoning med Gud till att vara en försoning med familj och samhälle. 202 RD 1862-63 Pr V: 264. 20C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=