44 2.2. Reaktion och försiktiga reformtankar Den svenska debatten i fr a riksdagen under de första decennierna efter statsvälvningen 1809 förde på ett tydligt sätt vidare linjerna från den gustavianska tiden, t ex i motståndet mot 1779 års strafflagstiftning. Samtidigt förbereddes en ny reformperiod genomlagkommitténs arbete. Vid riksdagarna 1809-10, 1815 och 1817-18 framlades memorial omatt 1779 års lagändringar i de delar sominnefattade lindrigare straff för stöld skulle upphävas — alltså att de ursprungliga bestämmelserna i 1734 års lag, somi vissa fall innebar hängning, åter skulle träda i kraft. Detta krav, somoftast framfördes i bondeståndet, motiverades gärna med att brottet blivit vanligare.-^ De skärpta straffen skulle avskräcka från brotten, men också befria samhället från brottslingar.^-^ Flera av memorialen grundades också i en bestämd syn på brottet eller brottslingen. Prosten David Aspelin framförde 1817 tanken att Gustaf III hoppats för mycket på människan. Sådant återfall i stöld på vilket livstidsstraff följde bevisar, enligt Aspelin, att gärningsmannen har »den grövsta, den nedrigaste själ», och han talade också omdessa uslingar »vilka avklätt sig värde såsom människor.»25 Jonas Larsson och Eric Pehrsson utgick i sitt memorial i bondeståndet 1809 från en annan grundsyn. De kallade den som fällts för 4:e resan stöld »ett skadedjur» vars »undanröjande nästan är ett ovillkorligt nödtvång för att freda samhället».26 Det var för demsnarast en praktisk lösning på problemet med någon som annars enbart skulle vara farlig och onyttig för samhållet - till skillnad mot Aspelins moraliska värdering av tjuven och stölden. Förslagen omåterinförande av dödsstraffet var oftast utpräglat praktiskt motiverade. Motionärerna, mestadels bönder, upplevde en osäkerhet i samhället, manifesterad i stölder. Återinförande av hängningen som slutmål på tjuvens ’karriär’ skulle befria samhället från några skadliga medborgare, och förhoppningsvis avskräcka potentiella efterföljare. Endast när Johan Magnus Wessing i bondeståndet 1817 anförde förövarens gudlöshet i motiveringen för dödsstraff för l:a resan inbrott och stöld i kyrka kan en tydlig teologisk motivering för dödsstraffet anas.22 RD 1809-10 Bo III: 496 f, RD 1815 Bo 1:191 f, RD 1817-18 Pr 1:192 f, Bo 1:115 ff; jfr även RD 1809-10 Bo 111:353, RD 1812 Bo 281 ff, RD 1817-18 Bo 1:126 ff och RD 1840-41 Bo 1:644 ff, 111:210 f. Utvidgande av området för dödsstraff för förfalskning frän enbart Riksbanks- och Riksgäldssedlar till även av andra utfärdade värdepapper krävdes vid riksdagen 1812. RD 1812 Bg 1:450 f. Vid Borgå lantdag 1809 föreslog prästeståndet att för inbrottsstöld dömda livstidsfångar skulle sändas till Sibirien. Pörslagsställaren, prosten Johan Sundvall, menade att återfall så skulle omöjliggöras, samtidigt som straffet vore mer avskräckande än dödsstraff. Protocoll 1899 s 27, 56, 60 f, Protocoller 1893 s 144 ff. Sundin 1992 s 192 f menar att återfallen i egendomsbrott synes ha blivit vanligare vid 1800-talets början. Se tex RD 1817-18 Bo 1:120 f, 128. RD 1817-18 Pr 1:194 ff. RD 1809-10 Bo 111:496 f. ^7 RD 1817-18 Bo 1:128.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=